Östersjöns tillstånd är fortfarande långt från målen – uppföljning som sträcker sig från kustvatten till öppet hav visar varför

Mätningarna i augusti kompletterar den långsiktiga uppföljningen av Östersjön, som sträcker sig från kustvatten till öppet hav. Mätningarna ger information om havets tillstånd och utvecklingsriktning. Med hjälp av observationer från uppföljningsresorna kan man bedöma hur effekterna av övergödningen syns i olika havsområden och hur de färska observationerna förhåller sig till den långsiktiga utvecklingen.

Enligt de preliminära resultaten från havsforskningsfartyget Arandas resa ligger näringshalterna på öppet hav i Finska viken, Bottenhavet, Bottenviken och norra delen av Östersjöns huvudbassäng i huvudsak på samma nivå som tidigare. Näringsnivåerna och effekterna av belastningen från land skiljer sig mellan olika havsområden. De påverkas också av havsvattnets strömning mellan Östersjöns bassänger. I de djupare områdena i Finska viken och Östersjöns huvudbassäng är havsbottnen regelbundet syrefri och syrebrist förekommer också i vattenskikt som ligger nära bottnen. I år förekom syrebrist i de vattenskikt som ligger nära bottnen i ett större område än tidigare. 

Överdriven näringsbelastning ökar algproduktionen och kan försämra syreförhållandena nära bottnen. På grund av komplexa interna växelverkningar och näringsämnenas långa omloppstider reagerar det marina ekosystemet långsamt på förändringar i näringsbelastningen. Halterna av näringsämnen varierar också naturligt, bland annat på grund av väderförhållandena. 

Den långsiktiga uppföljningen spelar en central roll när det marina ekosystemets hälsa mäts och bedöms. 

En av de centrala variablerna i långtidsuppföljningen är fosfatfosforhalten i bottennära vatten (bild 1). Fosfatfosfor är en form av fosfor som planktonalger använder direkt för sin tillväxt. Utvecklingen av mängden fosfatfosfor bidrar till att identifiera förändringar som gäller övergödning och syreförhållanden och som kan påverka havets tillstånd under en lång tid.

I Bottenhavet steg halten av fosfatfosfor i bottennära vatten under 2010-talet, men under de senaste åren har denna trend jämnats ut. 

Övervakningen av öppet hav kompletteras av kustövervakningen i Skärgårdshavet. Det visar hur effekterna av övergödningen varierar i olika delar av skärgården. Mätningarna i kustvattnen visade att syreläget på observationsplatserna i den yttre skärgården i huvudsak är bättre än i den inre och mellersta skärgården (bild 2).

"Näringsbelastningen från land, särskilt från jordbruket, påverkar algtillväxten direkt och syreförhållandena nära bottnen indirekt. Effekten är kraftigast i den inre skärgården. I den yttre och mellersta skärgården påverkas närings- och syrehalten i betydande grad av vattenutbytet med det öppna Östersjön. Den låga syrehalten som uppmättes vid den sydvästligaste observationsplatsen beror sannolikt på en syrefattig vattenmassa som strömmat från Östersjöns huvudbassäng till vattenskikten nära bottnen”, säger gruppchef Vivi Fleming vid Finlands miljöcentral.

Rutt från kustvatten till öppet hav

Under uppföljningsresorna i augusti granskades Östersjön från kustvattnen till öppet hav (bild 3). Havsforskningsfartyget Aranda gick från Finska viken till de norra delarna av Östersjöns huvudbassäng, Skärgårdshavet och vidare till Bottenhavet och Bottenviken. Samtidigt undersöktes vattenkvaliteten inom kustövervakningen längs observationslinjerna i Pemarviken och Erstan, från kustområdena ut till de yttre delarna av Skärgårdshavet.

Arandas resa är en del av HELCOM COMBINE, ett gemensamt övervakningsprogram för Östersjöländerna där havets fysikaliska, kemiska och biologiska tillstånd följs upp. I kustövervakningen i Skärgårdshavet mättes bland annat näringshalter, syresituation, algmängd samt andra variabler som gäller övergödning och klimatförändring.

Observationer och modellering ger en samlad helhetsbild

Mätningarna visar vad som händer i havet just nu. Med hjälp av modellering kan man i sin tur bedöma vad de observerade förändringarna beror på och hur olika vattenvårdsåtgärder skulle påverka situationen.

Finlands miljöcentrals WSFS-Vemala-modell  beskriver den näringsbelastning som orsakas av mänsklig verksamhet i olika avrinningsområden (bild 4). Modellen för kustområdenas totalbelastning FICOS visar i sin tur hur den näringsbelastning som avrinningsområdesmodellen bedömer syns i havsområdenas vattenkvalitet och algmängd (bild 5). Tillsammans gör modellerna det möjligt att jämföra olika åtgärder och scenarier. I bild 5 granskas till exempel en hypotetisk situation där Skärgårdshavet inte alls belastas av lokal näringsbelastning från mänsklig verksamhet.

Målen uppnås inte – men riktningen kan påverkas

Enligt den statusbedömning av ytvattnen som publicerades i juni kommer god status i kustvattnen inte att uppnås när det gäller övergödning före 2027. Även om målen inte uppnås enligt tidtabellen hjälper den övervakning som pågått i årtionden och den kompletterande modelleringen till att identifiera orsakerna till övergödningen och bedöma effekterna av vattenvårdsåtgärderna. På så sätt kan åtgärderna riktas dit där de ger störst nytta.

Näringsämnen transporteras till Östersjön från hela dess avrinningsområde, som omfattar 14 länder och sträcker sig ända till Belarus och Ukraina. Eftersom näringsämnen transporteras med älvar, åar och havsströmmar över kommun-, landskaps- och statsgränser kräver även lösningarna samarbete från avrinningsområdena till kustvattnen och på hela Östersjöns nivå.