Staten främjar fiskerihushållningen genom att finansiera tusentals små projekt – det finns ingen heltäckande information om effekterna

Statens revisionsverk granskade effektiviteten hos fem olika finansiella instrument. Under de senaste åren har cirka 23–31 miljoner euro årligen budgeterats för dessa i statens budgetar. Projekten är ofta små och uppföljningen av effekterna är bristfällig. Målen, indikatorerna och utvärderingspraxisen varierar och effekterna syns ofta inte förrän på lång sikt.

Statsunderstöden som beviljats från EU-medfinansierade program är på många ställen indelade i små upphandlingar och ersättningar, vars effekt det finns mycket knapp information om. Även de fiskeriekonomiska iståndsättningsprojekten har ofta varit punktvisa och splittrade, vilket försämrar deras effektivitet och hållbarhet.

Åtgärder som stöder fiskbeståndens naturliga livscykel skulle ofta kräva större helheter. I vandringsfiskprogrammet NOUSU har man fått lovande resultat särskilt när vandringshinder har avlägsnats eller kringgåtts naturligt.

Reformen av vattenlagen bör fortsätta

Fiskerihushållningsavgifter har i huvudsak använts för utplantering av fiskar, som har kompenserat för olägenheter för fisket men däremot knappt alls för skador på fiskbestånden. Begränsningarna i vattenlagen försvårar en mer hållbar användning av fiskerihushållningsavgifterna och uppdateringen av de gamla fiskevårdsskyldigheterna. Fiskerimyndigheternas försök att söka ändring i de gamla vattenkraftverkens skyldigheter har i många fall lett till långvariga rättsstrider.

"Konflikterna mellan fiskerihushållningen och andra intressen har delvis kunnat minskas eller lindras genom finansieringsprogram, men det finns ännu ett stort behov av att utveckla en professionell medling", konstaterar ledande effektivitetsrevisor Pekka Salminen.

Statens revisionsverk rekommenderar att jord- och skogsbruksministeriet stärker finansieringens målmedvetenhet och effektivitetsgrund och att justitieministeriet fortsätter reformen av vattenlagen så att den bättre stöder ett hållbart främjande av fiskerihushållningen.

Revisionen omfattade fiskerihushållningsavgifter, fiskeriekonomiska iståndsättnings-, utvecklings- och pilotprojekt, vandringsfiskprogrammet NOUSU samt havs- och fiskerifonderna (EHFF och EHFVF) som medfinansieras av EU.