”Att hjälpa andra tar aldrig något ifrån en” – Lovisabon Christina, 74, hoppas att ingen ska skämmas för att be om hjälp

Christina såg Commus annonser första gången på torget i Lovisa. Då hade hon ännu ingen telefon som passade, och det kändes svårt att ladda ner appen på egen hand.

”I slutet av sommaren ordnades ett evenemang i Lovisa, och där installerade någon från Commu appen på min telefon. Sedan dess har jag varit med”, berättar Christina.

Christina har arbetat som frivillig i Lovisa i ungefär 20 år. Hon har tagit med människor ut på promenader, hjälpt barnfamiljer som seniorfrivillig och varit med i församlingens tvåeuroskafé.

”Jag har alltid försökt göra något för andra. När det ger andra glädje blir jag också glad”, säger Christina. ”Jag hoppas att folk förstår att det aldrig tar något ifrån den som hjälper. Man får så mycket glädje av det, och en dag kan man själv behöva hjälp. Jag brukar säga att det är en välsignelse.”

Det kräver ödmjukhet att be om hjälp

Christina har själv bett om hjälp via Commu. När hennes luftvärmepump gick sönder fick hon råd av en annan användare, Jani. Christina visste inte vad hon skulle göra med den trasiga apparaten, men Jani kunde berätta vilken del hon behövde köpa. Nästa gång tror Christina att hon kommer att behöva hjälp med en flytt.

”Jag skulle behöva hjälp med flytten. När man är 74 är det lite svårt att klara allt ensam.”

Hon tycker att det är mycket lättare att hjälpa än att be om hjälp.

”Det kräver ödmjukhet att be om hjälp. Man måste kunna erkänna att man inte kan, inte orkar eller inte klarar det ensam.”

Christina har märkt att folk i dag mest umgås med sin egen familj och släkt.

”Grannarna kanske ser att någon behöver hjälp, men de kommer inte och erbjuder den. Och själv drar man sig för att fråga när man ser att de alltid har bråttom. Man vill inte störa. Därför är en sådan här app riktigt bra, och den behövs för alla Lovisabor.”

Christina har bott på landet och minns tiden då grannhjälp var en del av vardagen.

”När jag var ung hjälpte folk varandra med höbärgningen och potatisupptagningen. Det var helt naturligt, men så är det inte längre. Det behövs något nytt, ett modernt sätt att engagera människor.”

Hon ser appen som ett sätt att föra samman generationer. Enligt henne behöver talkoandan en ny form.

”De unga är bättre på att använda appen, och de skulle kunna bli ivriga att hjälpa till. Pensionärer och äldre behöver hjälp med allt möjligt. Och de unga kan lära sig mycket av de äldre.”

För att äldre också ska komma igång råder Christina dem att först vända sig till den digitala rådgivningen, som finns i Lovisa på onsdagar.

”Lovisa är en liten stad men stor till ytan, och den består av många små byar. Här behövs verkligen gemenskap. Jag hoppas att människor igen ska lära sig att hjälpa varandra och göra saker tillsammans.”

Vad skulle Christina säga till någon som inte vågar ta det första steget?

”Man måste vara modig och våga ge sig ut för att hjälpa sina medmänniskor, grannar eller vem som helst som behöver hjälp. Man mår själv bra när man märker att man har kunnat göra något för någon annan. Det ger verkligen något tillbaka. Var bara modig, man förlorar aldrig något på det.

Alla människor har olika behov och förmågor. Alla har någon styrka, och alla behöver hjälp med något för att komma vidare i livet. Därför rekommenderar jag Commu till alla.”