Konsekvenserna av en rivning av Gammelstadsforsens damm har utretts

En rivning av dammen i Gammelstadsforsens västra gren har utretts i många faser och ur många olika perspektiv. De många utredningar som gjorts under årens lopp utgör grunden för den jämförelse av alternativen som nu blivit klar, där man granskade konsekvenserna av att riva dammen i den västra grenen och av att iståndsätta den östra grenen i förhållande till vattenekosystemet, fiskbeståndet, den biologiska mångfalden, landskapet och kulturmiljön, vattenhushållningen, rekreationsanvändningen, de tekniska riskerna och kostnaderna. Slutsatsen är att iståndsättningen av Gammelstadsforsens östra gren skulle vara en ändamålsenligare lösning än att riva dammen i den västra grenen.

Att riva en damm och återställa en fors till mer naturligt tillstånd kan på många platser underlätta för vandringsfiskar och öka den biologiska mångfalden i ån. I Gammelstadsforsen är situationen ändå annorlunda, eftersom Vanda å är delad i två grenar, varav den östra redan fungerar som en vandringsväg för fiskar. Enligt utredningarna skulle det under perioder med lite vatten inte finnas så mycket vatten i båda grenarna att de båda kunde fungera bra som vandringsvägar för fiskar året runt.

Om dammen rivs kommer en av forsens grenar att torka ut under en del av året

I de alternativ där dammen rivs görs den västra grenen till en naturlig fors och vattenytan ovanför dammen hålls nära den nuvarande nivån genom att man bygger en eller flera bottentrösklar i ån. Samtidigt iståndsätts den östra grenen enligt en plan som utarbetats tidigare.

I de här alternativen får den västra grenen en låg vattennivå eller torkar ut för en lång tid, eller så torkar den östra grenen ut upp till 200–275 dagar om året. Om den västra grenen görs om till en naturlig fors kan det öka den landskapsmässiga och ekologiska mångfalden, men bristen på vatten skulle begränsa nyttan. I flera av alternativen är vandringsmöjligheterna för fiskar till och med sämre än i dag.

En sänkt vattennivå och tidvis uttorkning skulle också förändra fuktbalansen och växtligheten i ån och på stränderna. Det nuvarande trädbeståndet vid stranden kan dö på grund av torka, och ny pionjärväxtlighet kan ta över den blottlagda strandbädden. Den fortsatta planeringen skulle också vara förknippad med osäkerhet gällande befintliga byggnaders och konstruktioners grunder och bärförmåga. 

En rivning av dammen skulle förutsätta detaljerad fortsatt planering, ett särskilt tillståndsförfarande enligt vattenlagen, en ändring av detaljplanen och omfattande konsekvensbedömningar. Kostnaderna för den fortsatta planeringen beräknas uppgå till 600 000–900 000 euro. Kostnaden för att riva dammen skulle uppgå till uppskattningsvis 2–3 miljoner euro. Kostnaderna preciseras i takt med att planeringen framskrider.

Iståndsättning av den östra grenen skulle förbättra fiskarnas vandring uppför Vanda å.

I jämförelsen konstaterades den som helhet bästa lösningen vara att iståndsätta den östra grenen och bevara dammen i den västra grenen. Iståndsättningen skulle öka vattenmängden i den östra grenen, underlätta fiskarnas vandring och förbättra rekreationsanvändningen och säkerheten. Samtidigt bevaras den historiska dammen och områdets landskaps- och kulturmiljövärden. Den här lösningen är också den klart billigaste, eftersom iståndsättningen enligt projektplanen beräknas kosta omkring 650 000 euro. Planerna är dessutom redan färdiga och tillstånd har beviljats i enlighet med vattenlagen.

Om den östra grenen iståndsätts görs fiskarnas vandringsväg mindre brant än den är i nuläget. Viloområden som underlättar fiskarnas vandring byggs i ån, natursten placeras på bottnen och lekgrus läggs ut i forsnacken. Ett ökat flöde styr fisken bättre än i nuläget till den östra grenen och förbättrar nya fiskarters möjligheter att vandra upp i Vanda å.