Över 50 000 personer uppmanades under det första dryga halvåret efter utkomststödsreformen att kontakta sysselsättningstjänsterna eller att ansöka om primära förmåner

Den ändring av lagen om utkomststöd som trädde i kraft i februari 2026 ökade skyldigheterna i samband med grundläggande utkomststöd. Om en stödtagare trots uppmaning från FPA inte anmäler sig som arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete eller ansöker om en primär förmån, kan utkomststödets grunddel sänkas med 50 procent.

Från februari till augusti gav FPA sådana uppmaningar till sammanlagt cirka 50 300 personer. Samtidigt fick drygt 245 000 myndiga personer grundläggande utkomststöd.

Av dem som fick uppmaningar uppmanades 35 400 att anmäla sig som sökande av heltidsarbete och ungefär 20 600 att ansöka om en primär förmån, såsom en arbetslöshetsförmån eller någon annan primär förmån. En del uppmanades att göra både och.

– Det är värt att notera att det har fungerat bra att proaktivt uppmana kunder att söka primära förmåner och arbete, och en stor del av kunderna har agerat rätt utan någon särskild uppmaning, konstaterar Tomi Ståhl, chef för kompetenscentret för utkomststöd vid FPA.

Statistikuppgifter för det första halvåret visar vilka grupper som oftare än genomsnittet får uppmaningar, vilka som följer uppmaningar och vilka som får sänkt stöd.

Unga och män hänvisades oftare än andra till sysselsättningstjänsterna

Av de vuxna personer som fick grundläggande utkomststöd uppmanades 14 % att anmäla sig hos sysselsättningstjänsterna som sökande av heltidsarbete. Åldersgruppen unga vuxna sticker ut: nästan var fjärde (23 %) stödtagare i åldern 18–24 år och var sjätte (17 %) stödtagare i åldern 25–34 år uppmanades att anmäla sig som arbetslös arbetssökande.

Bland dem som uppmanades att anmäla sig som arbetssökande märks också personer som bor hos en förälder (29 %) samt män (17 %). Även finska medborgare och personer vars modersmål enligt befolkningsuppgifterna är något av de inhemska språken, dvs. finska, svenska eller samiska, uppmanades något oftare än genomsnittet att anmäla sig som arbetssökande.

Medborgare i andra länder och personer med ett främmande språk som modersmål uppmanades däremot något oftare än genomsnittet att ansöka om primära förmåner.

– Det här kan till exempel bero på att personer med ett främmande språk som modersmål inte nödvändigtvis har lika god uppfattning om vilka förmåner de kan ha rätt till som personer med något av de inhemska språken som modersmål, säger Tuija Korpela, forskare vid FPA.

Vanligare bland kvinnor och utländska medborgare att rätta till försummelse att söka arbete

Av dem som fick en uppmaning på grund av försummelse att söka arbete undvek drygt en tredjedel (35 %) en sänkning genom att rätta till sin försummelse, medan något fler (39 %) fick sänkt grunddel på grund av försummelse för minst en månad under perioden mars–september.

Uppmaningen följdes oftare än i genomsnitt av personer i åldern 18–24 år och personer i åldern 55–64 år, kvinnor, personer som bor med sin partner, barnfamiljer med endast en vuxen, medborgare i andra länder än Finland, personer med ett främmande språk som modersmål samt personer som bor i tätbebyggda kommuner.

Att få grunddelen sänkt på grund av försummelse att söka arbete var däremot vanligare än i genomsnitt bland personer i åldern 25–44 år, män, personer som bor ensamma eller hos en förälder, finska medborgare, personer med ett inhemskt språk som modersmål och personer som bor i landsbygdsliknande kommuner.

Av dem som uppmanades att ansöka om primära förmåner undvek nästan två av tre (61 %) en sänkning av grunddelen genom att ansöka om en primär förmån, medan nästan var femte (18 %) fick sänkt grunddel för minst en månad.

Personer i åldern 35–44 år och personer över 64 år, personer som bor med sin partner eller i barnfamiljer samt andra än finska medborgare följde oftare än genomsnittet uppmaningen att ansöka om en primär förmån och undvek därmed att få sin grunddel sänkt.

På grund av försummelse att ansöka om en primär förmån sänktes grunddelen minst en gång betydligt oftare än i genomsnitt för män och personer som bor hos en förälder.

– Syftet med lagändringen är att människor ska hänvisas till sysselsättningstjänsterna och uppmanas att ansöka om primära förmåner innan de ansöker om utkomststöd. Det verkar som om målet i högre grad har nåtts när det gäller att få människor att ansöka om primära förmåner än när det gäller hänvisning till sysselsättningstjänsterna, även om också detta lyckats i viss mån, säger Korpela.

Upprepade sänkningar vanliga bland män på mindre orter

Under mars–september sänktes utkomststödets grunddel minst en gång för över 16 000 personer. För 61 procent av dessa personer sänktes grunddelen under fler än en månad, och för 18 procent, dvs. för över 2 900 personer, sänktes grunddelen under minst fem av de sju månader som var föremål för granskning.

Grunddelens fulla belopp för ensamstående är 578,43 euro per månad, och beloppet minskat med 50 procent är 289,22 euro per månad, dvs. 9,64 euro per dag. Grunddelen ska täcka kundens dagliga nödvändiga utgifter, såsom utgifter för mat, hygien, kläder, telefonräkningar och lokaltrafik.

Upprepade sänkningar av grunddelen var vanligare än i genomsnitt bland män, personer som bor ensamma eller hos en förälder, finska medborgare, personer med ett inhemskt språk som modersmål och personer som bor på mindre orter.

En sänkning av grunddelen kan göras endast om den inte äventyrar den nödvändiga försörjning som behövs för att trygga ett människovärdigt liv och inte heller i övrigt kan anses oskälig. I fråga om närmare 3 100 personer avstod man på denna grund minst en gång från att sänka grunddelen.

– Övervägandet av huruvida stödet ska sänkas är särskilt svårt när sänkningen fortsätter en lång tid, när kunduppgifterna är knapphändiga och när det är fråga om kunder med nedsatt funktionsförmåga. En långvarig sänkning av grunddelen är ofta ett tecken på ett sådant hjälpbehov som i många fall kräver samarbete mellan socialservicen och andra myndigheter, säger Ståhl.