Coronatestning vid gränserna: Resenärernas ansvarsfulla agerande centralt för att förhindra smittspridning

Ansvaret för att ordna hälsokontroller och coronatestning ligger hos kommunerna, också när det gäller testning vid gränsövergångarna. Enligt lagen om smittsamma sjukdomar kan regionförvaltningsverket bestämma att kommunen ska ordna hälsokontroller av personer som vistats exempelvis i ett visst färdmedel eller på liknande ställen. I praktiken skulle detta kunna bli aktuellt exempelvis om kommunen inte ordnar den testning som behövs för att förhindra smittspridning. Regionförvaltningsverken anser att kommunerna inom ramen för sina resurser har agerat effektivt och ordnat testmöjligheter vid gränserna och hänvisat passagerare från högriskländer till test.

Utgångspunkten i lagen om smittsamma sjukdomar är att det ska vara frivilligt att delta i hälsokontroller. Enligt lagen kan regionförvaltningsverket besluta att det är obligatoriskt att delta i en hälsokontroll om detta behövs för att förebygga spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom. Innan ett sådant beslut kan fattas ska resenären ha erbjudits en frivillig hälsokontroll. Som en del av kontrollen kan nödvändiga prov, såsom coronatest, tas. Den nuvarande lagen möjliggör inte så kallade massbeslut, utan varje fall måste alltid prövas för sig och beslut fattas separat för varje enskild person. Regionförvaltningsverken har inte fattat sådana här beslut inom sina regioner och inte heller vid gränsövergångarna.

Skulle obligatoriska test ha önskad effekt?

När det gäller hälsosäkerheten vid gränserna är besluten om obligatoriska coronatest en separat fråga i ett större sammanhang. Det är i första hand kommunens myndighet för smittsamma sjukdomar som prövar behovet av testning vid gränserna. Utgångspunkten är alltid respekt för resenärernas grundläggande fri- och rättigheter.

- När en person testas vid gränsen visar resultatet endast personens hälsotillstånd just i den rådande stunden, säger regionförvaltningsöverläkare Laura Nikunen från Regionförvaltningsverket i Södra Finland. – En symtomfri resenär bör stanna i frivillig karantän i två veckor eller ta ett nytt test inom tre dygn från det att han eller hon kom in i landet.

Den som reser in i landet bör i vilket fall som helst enligt THL:s anvisning vara i frivillig karantän tills det andra negativa testresultatet har kommit. Kommunens eller samkommunens läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar kan försätta en person i karantän om han eller hon har konstaterats eller med fog misstänks ha utsatts för coronavirussmitta och det inte på något annat tillförlitligt sätt går att förhindra eventuell smittspridning.

- Vilket mervärde har det att en person som vägrat låta testa sig tvingas delta i en obligatorisk hälsokontroll med påföljande karantän, när personen hade kunnat försättas i karantän också utan hälsokontroll? konstaterar Nikunen.

Myndigheterna måste iaktta särskilt stor prövning vid användningen av tvångsmedel. En obligatorisk hälsokontroll kan inte anses vara proportionerlig eller nödvändig om spridningen av den smittsamma sjukdomen kan förhindras genom att personen som vägrar delta i hälsokontroll eller test försätts i karantän om karantänvillkoren uppfylls.

Mest avgörande för att effektivt förhindra spridningen av viruset är att människor följer anvisningarna. I praktiken går det inte att övervaka att alla till exempel följer karantänbestämmelserna. Att tvinga människor att delta i coronatest gör dem sannolikt inte mer benägna att följa säkerhetsanvisningarna, vilket fortfarande är viktigt även om de har tagit ett coronatest.

Det är viktigt att förbättra hälsosäkerheten vid gränserna, men det finns andra sätt att göra det här på än med tvångstestning av symtomfria personer: i första hand genom rådgivning, tydliga anvisningar om frivillig karantän och om andra rutiner för att förhindra smittspridning samt att hänvisa resenärer till test och ordna smidig testning. Kommunerna arbetar kontinuerligt med att garantera hälsosäkerheten vid gränserna och utvecklar praxis i samarbete med andra myndigheter. Arbetet styrs av lagstiftningen och den medicinska kunskapen om bekämpningen av smittsamma sjukdomar och bekämpningsåtgärdernas effekter, men också av vilka följderna är för den enskilda personen som undersöks. 

Mer information:

regionförvaltningsöverläkare Laura Nikunen, tfn 0295 016 564
överdirektör Merja Ekqvist, tfn 0295 016 271
Regionförvaltningsverket i Södra Finland

regionförvaltningsöverläkare Sami Remes, tfn 0295 016 876
överdirektör Soile Lahti, tfn 0295 016 800
Regionförvaltningsverket i Östra Finland

regionförvaltningsöverläkare Sari Kemppainen, tfn 0295 017 350
överdirektör Kaisa Ainasoja, tfn 0295 017 345
Regionförvaltningsverket i Lappland

regionförvaltningsöverläkare Katja Paakkola, tfn 0295 018 093
överdirektör Mikael Luukanen, tfn 0295 018 092
Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland

regionförvaltningsöverläkare Laura Blåfield, tfn 0295 018 587
överdirektör Marko Pukkinen, tfn 0295 018 582
Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland

regionförvaltningsöverläkare Pasi Eskola, tfn 0295 017 573
överdirektör Terttu Savolainen, tfn 0295 017 551
Regionförvaltningsverket i Norra Finland

e-post: fornamn.efternamn@rfv.fi