De priviligierade är de mest främlingsfientliga

Resultatet framkommer i en forskning som gjordes bland 18–29-åriga finländare strax inför riksdagsvalet 2015. Forskningen gjordes vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

– Resultatet ifrågasätter sambandet mellan marginalisering och främlingsfientlighet. De som har mest att förlora i samhälleliga omvälvningar har den fientligaste inställningen till andra människor, säger forskardoktor Rasmus Mannerström.

Den här ”eliten” som kunde identifieras i forskningsresultatet bestod av välutbildade, psykiskt välmående personer med höga inkomster. De vill bevara rådande hierarkier – och därmed sin egen starka ställning.

Attityderna mättes två veckor före riksdagsvalet våren 2015 och undersökningen genomfördes som en internetpanel med ett stort antal deltagare. Sett till kön, ålder, utbildning och inkomster var urvalet representativt, men geografiskt sett var stadsborna en aning överrepresenterade i undersökningen.

De sociala värderingarna väger allt tyngre

Såväl i Finland som i övriga västländer har politiska ideologier traditionellt jämförts på den endimensionella höger–vänster-skalan. I den jämförs främst synen på ekonomiska frågor som skatter, marknadsekonomin och inkomstfördelningen.

Men senare års forskning har visat att de sociokulturella värderingarna fått en allt större betydelse i politiken.

– Traditionellt har man antagit att vänstern är liberal och högern konservativ, och det har kanske funnits goda skäl till det för sociala värderingar har inte haft lika stor tyngd i politiken. Men i dagens läge är det uppenbart att man inte kan dra slutsatser om värderingar utifrån ekonomiska synpunkter, eller vice versa, utan de kan gå helt i kors, säger Mannerström.

Mannerströms forskning visade att de sociala värderingarna – framförallt invandringen – definierade och polariserade deltagarnas politiska ideologi i betydligt större utsträckning än de ekonomiska frågorna.

– Det var få som stödde någon form av gyllene medelväg, utan majoriteten av de svarande var antingen starkt för eller emot invandring.

De högerliberala den största gruppen

I forskningen mättes deltagarnas attityder i fråga om inkomstskillnader, sociala förmåner, invandring, miljön och hur mycket vi ska satsa på försvaret. Genom att analysera svaren kunde fyra så kallade attitydprofiler urskiljas: de vänster- och högerliberala, samt de vänster- och högerkonservativa.

Den största ideologiska grupperingen var de högerliberala (44%). De ställde sig positiva till invandring och inkomstskillnader men var negativa till sociala förmåner. I fråga om miljön och försvaret var de neutrala. Den här gruppen hade de mest moderata åsikterna.

Den näst största gruppen var de högerkonservativa (23%) som var positiva till inkomstskillnader och en stark försvarsmakt, medan inställningen till invandring, miljöskydd och sociala förmåner var mycket negativ.

Den tredje största gruppen bildades av de vänsterkonservativa (18%) som delade de högerkonservativas negativa inställning till invandring. Men i motsats till de högerkonservativa var de för sociala förmåner och emot inkomstskillnader. I frågorna om miljön och försvaret var de ganska neutrala.

– Där de vänsterkonservativa känner solidaritet med andra finländare i svag ställning och anser att vi i första hand ska ta hand om finländare hellre än invandrare, fanns det här tänkesättet inte alls bland de högerkonservativa. De är väldigt hierarkiska och känner inte sympati för samhällsgrupper i svagare ställning oberoende av om de är finländare eller inte.

Den minsta gruppen utgjordes av de vänsterliberala (15%) som var mycket positiva till invandring, miljöskydd och sociala förmåner. De motsatte sig inkomstskillnader och stora satsningar på försvaret.

Då man analyserar gruppernas sammansättning närmare visar det sig att en tredjedel av männen placerade sig i den högerkonservativa gruppen, medan endast en av tio män var vänsterliberala. Kvinnorna var å sin sida överrepresenterade i den vänsterliberala gruppen och underrepresenterade i den högerkonservativa gruppen.

Gamla ekonomipartier och nya värdepartier

Då man analyserar forskningsresultaten utifrån deltagarnas partisympatier går det att urskilja en tydlig skillnad mellan de ”gamla” och de ”nya” partierna.

Samlingspartiet, Centern, SDP och Vänsterförbundet urskiljer sig som traditionella ”ekonomipartier” i och med att partiernas anhängare tydligt kunde indelas i höger och vänster i enlighet med partiernas linje i de ekonomiska frågorna. Däremot var partiernas anhängare internt splittrade i fråga om sociala värderingar.

De gröna och Sannfinländarna verkar å sin sida i första hand vara ”värdepartier”, för partiernas anhängare urskiljde sig tydligt som antingen liberala eller konservativa i fråga om värderingar, men var splittrade i de ekonomiska frågorna.

– Det som sannolikt förklarar Sannfinländarnas popularitet är att de som enda parti starkt profilerat sig som ett konservativt men sekulärt parti. Då den politiska debatten fokuserar på sociokulturella frågor kommer Sannfinländarna, men också De gröna, att fortsätta att suga upp väljare från de övriga partierna, säger Mannerström.