En klimatpolitik enligt 1,5-gradersmålet förutsätter en snabb förnyelse av EU:s utsläppshandel

Det internationella klimatavtalet som ingicks i Paris 2015 har som mål att begränsa ökningen av jordens medeltemperatur till 1,5 grader. Finlands EU-ordförandeskap inträffar under en kritisk period, för parterna i Parisavtalet – även Europeiska unionen – väntas komma med nya åtaganden om utsläppsminskningar som sträcker sig fram till 2030, under 2020. Kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen har understött en ökning av EU:s utsläppsminskningsmål. Samtidigt har man i Finlands nya regeringsprogram satt upp målet att öka EU:s utsläppsminskningsmål till minst 55 procent jämfört med nuvarande 40 procent.

De nuvarande klimatåtagandena räcker inte för att bekämpa klimatkrisen. Och man kan inte uppnå striktare åtaganden utan en betydande förnyelse av utsläppshandeln. Därför analyserade man i utredningen The role of the EU ETS in increasing EU climate ambition, som Sitra låtit göra, de centrala metoderna för att göra det möjligt att förnya utsläppshandeln.

”Vi står inför det avgörande decenniet för att nå utsläppsmålet på 1,5 grader och har helt enkelt inte tid för kosmetiska ändringar i utsläppshandeln eller för att bygga nya system. Vår utredning visar att man genom en kombination av tre metoder kan förnya utsläppshandeln i tillräckligt hög grad. Och endast en omfattande förnyelse gör det möjligt att nå målen för utsläppsminskningarna”, säger ledande expert OutiHaanperä på Sitra, som är insatt i utsläppshandeln.

EU:s nya utsläppsmål avspeglas på utsläppshandeln

För närvarande är EU:s mål att minska växthusgasutsläppen med minst 40 procent av utsläppsnivån 1990 fram till år 2030.

I den utredning som Sitra låtit göra granskade man hur målen för utsläppshandeln bör ändras om EU:s utsläppsminskningsmål skärps från nuvarande 40 procent till 55 eller 60 procent jämfört med nivån år 1990.

”EU:s nya utsläppsminskningsmål skulle innebära att utsläppen som är föremål för utsläppshandeln bör minskas med 61─65 procent jämfört med nivån 2005. Med det som utgångspunkt började vi kartlägga metoderna”, förklarar Haanperä.

Några av de metoder som analyserades var exempelvis ett minimipris på utsläppsrättigheter, en minskning av antalet utsläppsrättigheter och en minskning av antalet fria utsläppsrätter och överutbudet samt en utvidgning av utsläppshandeln. Av dessa är det möjligt att med exempelvis en skärpning av utsläppstaket, det vill säga att minska antalet utsläppsrätter, uppnå betydande utsläppsminskningar, medan effekterna av en utvidgning av utsläppshandeln enligt utredningen skulle bli betydligt mindre.

I utredningen bedömde man i vilken grad olika metoder skulle minska utsläppen och hur lätt de skulle kunna tillämpas. Enligt utredningen behövs det en kombination av tre metoder.  

”Det finns inte en enda universallösning som stärker utsläppshandeln tillräckligt mycket, utan de metoder som fungerar måste införas på bred front. En sänkning av utsläppstaket är den mest centrala åtgärden för att säkerställa att utsläppshandeln är i linje med de nya, strängare klimatmålen”, säger Haanperä.

Kombinationen av tre metoder innefattar förutom en sänkning av utsläppstaket att stärka marknadsstabilitetsreserven, vilket innebär att dämpa överutbudet på utsläppsrätter.

”Det är viktigt för att inte hamna i den situation som följde på finanskrisen 2008, då överutbudet på utsläppsrättigheter och det låga priset på dem var ett hot mot ett fungerande system”, säger Haanperä.

Den tredje metoden är att föregångarländerna ska vara ett föredöme när det gäller att stärka systemet genom att införa ett minimipris på utsläppsrättigheter. Dessa föregångarländer bör samtidigt frivilligt annullera utsläppsrättigheter som ska auktioneras ut, så att nationella beslut (bland annat om nedmontering av kolkraften) inte ökar överutbudet av utsläppsrättigheter på marknaden.

Förutom utsläppshandelssektorn behövs det också ytterligare åtgärder inom ansvarsfördelnings- och markanvändningssektorn, men det har inte granskats i denna utredning.

Finland har möjligheten att verka för en snabb förnyelse av utsläppshandeln

”En lösning på klimatkrisen kräver en stark enighet i EU och djärva åtgärder – och här kan Finland som EU:s ordförandeland påverka. Enligt vår utredning är en förnyelse av utsläppshandeln en lösning för att uppnå 1,5-gradersmålet, för metoderna har stor inverkan på utsläppen och kan genomföras”, säger Haanperä.

Utredningen, som kom ut idag, gjordes av det tyska forskningsinstitutet Öko-Institut, som är specialiserat på hållbarhetsfrågor.