Löntagarnas köpkraft har försvagats av de stigande priserna och räntorna. Det måste man beakta när man överväger nedskärningar och inbesparingar i de offentliga finanserna. Inbesparingarna måste genomföras på ett rättvist sätt, konstaterar FFC:s styrelse i sina hälsningar till regeringsförhandlarna efter sitt möte i dag.

– Den sociala tryggheten, utbildningen och välfärdstjänsterna hotas av nedskärningar. Genom oskäliga nedskärningar orsakar man både mänskligt lidande och samhällelig skada. Den ekonomiska tillväxten och den offentliga ekonomin kan rentav försvagas på grund av nedskärningarna, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Han betonar att den ekonomiska tillväxten är avgörande för hur sysselsättningsgraden utvecklas. Den får inte äventyras genom nedskärningar.

– I Finland tycker man ofta att arbetslösheten är individens eget fel eller val. Arbetslösheten beror dock mer på den ekonomiska situationen och sysselsättningsläget. Största delen av dem som blir arbetslösa får nytt jobb under de första månaderna som arbetslösa. Att försvaga utkomstskyddet för arbetslösa är alltså inte en sysselsättningsåtgärd utan en nedskärning, och nu skulle det vara en mycket dålig tidpunkt att genomföra en sådan nedskärning.

De ekonomiska utsikterna i Europa och Finland har försämrats. Under recessionen upprätthåller det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet löntagarnas köpkraft och möjligheter att leva, samtidigt som det håller den inhemska marknaden i gång.

Det lokala avtalandet får inte utvidgas okontrollerat

FFC:s styrelse påpekar att det är viktigt att värna om fackförbundens förutsättningar att ingå avtal och att den kommande regeringen inte ska försvaga förutsättningarna, utan tvärtom stärka dem.

– Det går att främja ett jämlikt avtalande genom att trygga förtroendemännens ställning och rättigheter samt genom skyldigheten att förhandla om arbetstvister och tvistlösningen vid arbetsdomstolen, säger Jarkko Eloranta.

Om det lokala avtalandet okontrollerat utvidgas förbi de allmänt bindande kollektivavtalen, kommer det att leda till att miniminivån på anställningsvillkoren samt kollektivavtalens täckningsgrad och legitimitet försvagas.

Eloranta påpekar att det inte automatiskt uppstår nya jobb bara för att man ingår fler avtal på arbetsplatsnivå. Finansministeriet har till exempel inte kunnat slå fast att det lokala avtalandet har någon effekt på sysselsättningen.