Teknologiindustrin meddelade i dag att den grundar en separat arbetsgivarorganisation och flyttar över verksamheten som gäller kollektivavtalsförhandlingar till den organisationen. Teknologiindustrin koncentrerar sig i fortsättningen på att påverka och sköta intressebevakningen för de företag som väljer lokala avtal.

– Här försöker man nu bryta ner avtalssystemet. Just de branschvisa riksomfattande kollektivavtalen utgör grunden för avtalandet på arbetsmarknaden. De skapar stabilitet och förutsägbarhet för löntagare och företag, konstaterar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Om medlemsantalet i Teknologiindustrins arbetsgivarorganisation blir litet, kan det riksomfattande kollektivavtalets allmänt bindande verkan upphöra. Det uppenbara syftet med Teknologiindustrins beslut verkar vara just det här – att avskaffa kollektivavtalets allmänt bindande verkan i branschen.

FFC upplever att det är motsägelsefullt att Teknologiindustrin talar om samarbete, men samtidigt meddelar att arbetsgivarna i fortsättningen bestämmer om deras företag ska ingå ett kollektivavtal eller inte.

– Arbetsgivaren kan inte ensam fatta beslut om huruvida ett kollektivavtal ska ingås eller inte. De organiserade löntagarna har kämpat för avtalen och vill hålla fast vid dem. Medlemmarna i fackförbunden inom FFC vill att kollektivavtalen ska medföra allmänna lönehöjningar, och det är också vårt mål.

– Vilket ansvar bär Teknologiindustrin för nivån på anställningsvillkoren för arbetstagarna och företagen i branschen? Inom stora företag, där arbetstagarna är organiserade och har valt sina förtroendevalda representanter, torde det inte finnas någon stor rädsla för att anställningsvillkoren ska försämras avsevärt. Ett stort frågetecken är däremot hur det går inom små företag.

Eloranta varnar för att en lokal modell skulle leda till ökade skillnader mellan arbetsplatserna beträffande löner och anställningsvillkor.

– Därför känns det som om det mantra som flera gånger upprepades vid Teknologiindustrins presskonferens, om att det inte handlar om att försämra lönenivån eller arbetstagarnas ställning, inte är det verkliga målet utan snarare är avsett att ha en lugnande effekt.