FFC: Tjänsterna för arbetslösa måste tryggas på lika villkor i hela Finland i samband med reformerna

Tjänsterna för arbetslösa genomgår stora förändringar. I början av maj trädde den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice i kraft. Regering bereder dessutom en annan reform, som innebär att ansvaret för arbetskraftsservicen överförs till kommunerna i början av år 2024.

FFC:s ordförande Jarkko Eloranta anser att den nordiska modellen för arbetskraftsservice är komplicerad och oflexibel. Enligt modellen ska arbetslösa arbetssökande i regel söka fyra jobb varje månad. Arbets- och näringsbyrån kan också ge så kallade förpliktande arbetserbjudanden åt personer som har varit arbetslösa i minst sex månader.

– Man måste tillgodose de arbetslösas individuella situationer och servicebehov på ett flexiblare sätt. Arbets- och näringsbyråerna och kommunerna behöver större möjligheter att anpassa tjänsterna och skyldigheten att söka jobb enligt kundernas behov, betonar Jarkko Eloranta.

FFC är också oroad över hur man ska lyckas verkställa den nordiska modellen för arbetskraftsservice. Har arbets- och näringsbyråerna och kommunernas tillräckliga resurser för att kunna ordna service för arbetslösa i enlighet med den nya modellen?

I den nya modellen lindras karenserna inom utkomstskyddet för arbetslösa. Arbetssökande som till exempel uteblir från det första avtalade mötet eller oavsiktligt begår ett fel i jobbsökningen får i fortsättningen endast en påminnelse.

– En efterlängtad förändring är att karenserna förkortas och graderas så att de stegvis blir hårdare. Det här är något som FFC redan länge har krävt. En annan positiv förändring är att de arbetslösa får större valfrihet i jobbsökningen i början av arbetslösheten, konstaterar Jarkko Eloranta.

En stark sysselsättningsbas är en förutsättning för att överföringen av tjänsterna till kommunerna ska lyckas

Regeringen bereder också en annan stor arbetskraftspolitisk reform, där ansvaret för arbets- och näringstjänsterna år 2024 överförs från staten till kommunerna. Den bärande tanken bakom reformen är att arbets- och näringstjänsterna ska komma närmare kunderna och att kommunerna genom finansieringen ska sporras att effektivt främja sysselsättningen.

Det finns stora skillnader i kommunernas möjligheter att ta hand om arbets- och näringstjänsterna. Ministerarbetsgruppen för främjande av sysselsättningen slog i september 2021 fast att arbets- och näringstjänsterna överförs till kommuner eller samarbetsområden som består av flera kommuner, där arbetskraftsbasen måste vara minst 20 000 personer.

FFC betonar att en stark sysselsättningsbas är en absolut förutsättning för att reformen ska lyckas.

– Tjänsterna för arbetslösa måste tryggas på lika villkor i hela Finland. Man får inte heller glömma att det finns ett direkt samband mellan fungerande arbets- och näringstjänster och möjligheten att få utkomstskydd för arbetslösa, påpekar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

FFC betonar att man i samband med att arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna måste sörja för ställningen för de arbetstagare som överförs från staten till kommunerna.

– Övergången måste beredas tillsammans med arbetstagarna, genom ett omställningsprogram. Kommunerna måste också se till att de reserverar tillräckliga resurser för arbets- och näringstjänsterna, säger Eloranta.

I samband med reformen är det skäl att utveckla effektiva tillvägagångssätt mellan olika myndigheter. Till exempel håller kommunernas skyldigheter på att utvidgas från kostnaderna för arbetsmarknadsstödet till en del av grunddagpenningen och den inkomstrelaterade dagpenningen. FFC anser att finansieringsandelen för den inkomstrelaterade dagpenningen ska kunna uppbäras via arbetslöshetskassorna utan onödig administrativ börda och utan att personuppgifter överförs.