Resultaten som presenteras i rapporten om användningen av strålning i kardiologiska enheter grundar sig på en övervakningsenkät som skickades till samtliga kardiologiska enheter som använder strålning och på inspektioner av enheter som valdes utifrån enkätsvaren och STUK:s tidigare övervakningsresultat. Med enkäten utredde STUK arbetstagarnas strålskyddsfortbildning, användningen av strålskyddsutrustning och optimeringen av patienternas strålskydd, särskilt användningen av referensnivåer för patienternas exponering för strålning. Inspektioner utfördes vid 13 enheter. Under dessa inspektioner följde inspektörerna upp arbetstagarnas arbetssätt med patienterna. Uppmärksamhet fästes särskilt vid användningen av strålskärmar, deras placering i operationssalen och andra förfaranden för att minska strålningsexponeringen för både arbetstagare och patienter.

Vad gäller användning av strålning inom interventionell radiologi och kardiologi exponeras arbetstagare oundvikligen för strålning i någon mån. Exponering för strålning kan dock minskas med goda arbetsmetoder. STUK:s observationer visar också att arbetstagarna skyddar sig vid kardiologiska enheter med personliga strålskydd samt med fasta och mobila skyddsskärmar. Tack vare goda arbetsrutiner är arbetstagarnas strålningsexponering i enheterna mycket lägre an  dosgränser som ställts för att skydda arbetstagarna.

Vid kardiologiska åtgärder utsätts patienterna för högre strålningsnivåer än vid konventionella röntgenundersökningar. Utifrån STUK:s observationer minskas patienternas exponering för strålning genom att man använder strålning endast då det är nödvändigt och även då begränsas patientens strålningsexponering med tillgängliga metoder. Om kardiologiska besvär inte behandlas kan de leda till allvarliga konsekvenser. Såsom i allmänhet vad gäller medicinsk användning av strålning, ska den nytta som patienten får av behandlingen vara större än de skadliga effekter som strålningen eventuellt kan orsaka. Strålningens direkta skadliga effekter är sällsynta inom kardiologisk användning av strålning.

Enligt STUK:s utredning finns det brister i de kardiologiska enheterna särskilt i mängden av utbildning i strålskydd. I få enheter uppfylldes de krav som föreskrivs i strålsäkerhetslagstiftningen. En av enheternas utmaningar ansågs vara den dåliga tillgången till lämpliga utbildningar och bristerna i den egna bokföringen. Brister iakttogs även i optimeringen av patienternas exponering. Enligt observationerna utfördes regelbunden programvaruoptimering inte vid en enda enhet, och skriftliga instruktioner för optimering fanns endast på en minoritet av enheterna. Trots dessa brister var patienternas exponering för strålning i genomsnitt låg jämfört med referensnivåerna för strålningsexponering.