Jaktlaget – arga jägare, tafatta beslutsfattare och tusentals måsar

Roligt och sorgligt som livet

Ett gäng karlar i jaktlaget tröttnar på att ingen lyssnar, speciellt inte beslutsfattarna. Langsjön är invaderad av tusentals måsar som smutsar ner och förstör.

Människorna var först kring sjön och de är värda mer än detta. Åtminstone en del av jaktlaget inser ju att det finns saker man kan göra trots att fåglarna är fridlysta.

Inger är gift med Christer som går emot sina kamrater, han är jaktlagets trotjänare och stöttepelare. Inger är djupt olycklig, det blev aldrig som det var tänkt i deras lilla familj. Han är som "fatigubbi" vid klockstapeln, brukar hon tänka. Lika tom i blicken, lika träaktigt innanmäte.

Vi mot djuren

I Jaktlaget är det måsar som sätter igång dramat, inspirerat av de riktiga måsproblemen i Terjärv. Motsvarande fenomen finns i hela Svenskfinland; det kan gälla skarvar, vitsvanshjortar eller vargar. Ulrika Hansson tror att de starka känslorna handlar om revirtänk och "vi" och "de".

– Det finns olika konstellationer i glesbygden med beslutsfattare, stadsbor, djurrättsförsvarare och inte minst EU-byråkrati.

Enligt Hansson utgör kombinationen en grogrund för konflikter. Risken är stor för att någon part blir missförstådd eller känner sig mindre värd. Gamla rädslor från förr spelar också en roll.

– En del djur, som vargen, är mytomspunna eller har väckt skräck i århundranden. Det kan finnas djupt liggande mönster vi själva är blinda för.

Att vifta bort problemen som obefogad rädsla är att göra det för enkelt för sig, säger Hansson.

– Det handlar om grundläggande frågor om livskvalitet och drägliga förhållanden både för människor och djur.

Skrivgrupp gör underverk för disciplin och självkänsla

Debutanten Hansson jobbade med manuset i två år, varvat med heltidsjobb och små barn. En skönlitterär skrivgrupp med arbetskollegor och vänner sporrade henne under skrivprocessen.

– Premissen har varit trygghet och uppmuntran, utan att skygga för att också peka på otydligheter och inkonsekvens i texterna.

Att skriva en roman kräver tränade bakmuskler. Det gäller att sitta framför tangentbordet, också då orken och ivern är slut. 

– Med rätt människor och en gemensam syn på vad gruppen ska vara kan det bli ett hisnande äventyr och ett tryggt hem, och göra underverk för ens disciplin och självkänsla.

Österbotten det litterära landskapet

Jaktlaget utspelar sig i en österbottnisk by, inte olik Terjärv där Hansson bodde fram till år 1997.

Tror du Terjärv alltid kommer att vara ditt litterära landskap eller känns det lockande att skriva om andra miljöer?

– Just nu känns Terjärv och Österbotten som det litterära landskap jag allra helst vistas i.

Ulrika Hanssons debutroman Jaktlaget har recensionsdatum torsdag 17.9.