Ljusföroreningar stör lysmaskarnas sken och förökning

Nattligt artificiellt ljus introducerar ljus till sådana platser där det inte naturligt förekommer. Människor drar stor nytta av artificiellt ljus, men då det används mer ljus än vad som är ändamålsenligt eller nödvändigt, föds ljusföroreningar. Eftersom många organismer utnyttjar ljusets naturliga växlingar för att tidsmässigt anpassa sin aktivitet, kan ljusföroreningar bland annat störa djurens beteende och kommunikation.

Nattaktiva djur är speciellt känsliga för ljusföroreningar. Exempel på sådana sårbara djur är lysmaskar och eldflugor, som utnyttjar sig av bioluminescens, alltså ljus de själva producerar, i sitt val av partner.

I sin doktorsavhandling, som granskas den 27.1.2023, undersökte FM Christina Elgert vid bio- och miljövetenskapliga fakulteten med hjälp av fält- och laboratorieexperiment hur ljusföroreningar inverkar på den stora lysmaskens (Lampyris noctiluca) förmåga att lysa och finna varandra. Lysmaskarna är skalbaggar, vars honor lyser med ett grönt sken för att locka till sig flygande hanar. Arten lever flera år som larv, men det korta vuxenstadiet varar bara någon vecka. Eftersom arten är beroende av mörker och det finns begränsat med tid för att hitta en partner, är ljusföroreningar ett potentiellt hot mot lysmaskarna.

I sin forskning upptäckte Elgert att ljusföroreningar inverkar på lysmaskarnas förmåga att hitta fram till sin partner, eftersom hanarna har svårigheter att hitta honor som lyser under ljus. Det här skulle inte vara ett problem ifall honorna förflyttade sig bort från ljuset mot mörkare platser, men i stället reagerar de på ljus genom att gömma sig mer och lysa mindre. Det här beror sannolikt på att ljusföroreningar får honorna att tro att gryningen redan har anlänt.

– Mina forskningsresultat antyder att det är utmanande för lysmaskarna att anpassa sig till ljusföroreningar, eftersom ett adaptivt (alltså problemlösande) beteende inte hittades. Ifall förökningen försvåras kan det här på längre sikt synas i en nedgång i antalet lysmaskar, konstaterar Elgert.

Även om lysmaskarna inte verkar kunna stå sig mot ljusföroreningar, finns det fortfarande hopp. I forskningen framkom också att ljusets varaktighet, färg och intensitet inverkade kraftigt på hur lysmaskarna reagerade på ljus. Kortare belysningsperioder, svagare lampor och längre våglängder (gul, röd) minskade ljusföroreningarnas effekter betydligt, i vissa fall till och med helt.

– Genom att använda dimbara lampor, längre våglängder, alltså gult och rött ljus, och hålla lamporna påslagna bara då de verkligen behövs, kan ljusföroreningarnas effekter minskas avsevärt. Det är inte bara lysmaskarna som drar nytta av det här, utan också de andra arterna som är beroende av mörker. Genom att undersöka ljusföroreningar får vi reda på hur organismerna reagerar på nattligt ljus och mera information för belysnings- och stadsplaneringens behov, sammanfattar Elgert.

FM Christina Elgert disputerar 27.1.2023 kl. 13.15 vid Bio- och miljövetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet på avhandlingen "Can you see me? Sexual signalling in an artificially lit world". Disputationen äger rum i Biocenter 3, sal 2402, Viksbågen 1. Opponent är professor Leena Lindström, Jyväskylä universitet, och kustos är professor Johanna Mappes från Helsingfors universitet.

Doktorsavhandlingen publiceras också elektroniskt och finns tillgänglig i Helda.