Målet är ett Vasa som är tillgängligt för alla

För att alla människor ska kunna leva och vara delaktiga så självständigt som möjligt oberoende av funktionsförmåga, är främjande av tillgängligheten och nåbarheten ytterst viktigt. Förutom att tillgänglighet underlättar livet för var och en, är den för vissa en nödvändighet. Vasa stads mål är att möjliggöra och säkerställa tillgänglighet samt ge en chans för var och en att röra sig. I stadskärnan börjar tillgängligheten redan vara ganska bra, men ju längre från stadskärnan man kommer, desto mera finns det att göra.

– Eftersom tillgänglighet gör det möjligt att delta och röra sig på ett jämlikt sätt, möjliggör den också att de mänskliga rättigheterna förverkligas. Den har dessutom en egen artikel i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket innebär att tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter, sammanfattar Vasa stads tillgänglighetskoordinator Elisabeth Hästbacka.

Riktningen är en tillgänglig stad

En tillgänglig omgivning ger människorna möjlighet till delaktighet och jämlikhet oberoende av funktionsförmåga och ålder. Många gånger handlar tillgänglighet om små detaljer: Centimetrar är avgörande med tanke på tillgängligheten till exempel då det gäller gatkanter. Också bland annat tydliga skyltar, reglering med ljudsignal och tillräckliga intervall vid övergångsställenas trafikljus är för en del av individerna nödvändiga delfaktorer anknutna till tillgängligheten.

Vid tillgänglighetskartläggningarna i sommar fästs uppmärksamhet på gång- och cykeltrafikleder, uterum, hållplatser för kollektivtrafik och viktiga servicebyggnader. Kartläggningsteamet har fått skapa egna tidtabeller för färdiga objekt och prioritetslistor, enligt vilka de kartlägger områdena. Under kartläggningen går teamet till fots genom rutterna och antecknar observationer om tillgängligheten.

– På det här övergångsstället är det ingenting som stämmer, säger sommararbetare Elisa Hoikkanen efter att ha kastat en blick på övergångsstället, dess kanter och det omgivande området.

Sommararbetarnas ögon har redan blivit väl tränade på att se alla de detaljer som definierar tillgängligheten och brister i den. Som hjälp för ögonen har de mätinstrument, med vilka man kan mäta bland annat vägens lutningsgrad och måttförhållanden i bredd- och höjdriktning.

Från observation till handling

De observationer som gjorts under kartläggningarna över problemställen antecknas i en kartapplikation från Lägesdataservicen med information och bilder. Utifrån observationerna görs en rapport, där de mest kritiska objekten som kräver åtgärder lyfts fram. I år svarar sommararbetare Miko Niemi för upprättandet av rapporten.

– I rapporten sammanställs och indelas i slutet av sommaren kritiska objekt som observerats områdesvis. Att reda ut de observerade problemställena i rapporten kommer att ta tid, eftersom de är så många, säger Miko.

I anslutning till rapporten kommer man senare att producera också en karta som är öppen för allmänheten och som man kan bläddra i och studera. Kartan och de objekt som syns där är också till stöd för tekniska sektorn, för att de ska ha lätt att rätta till hinder till exempel på gång- och cykelbanor och övergångsställen. En del av de observationer som gjordes förra sommaren har rättats till i sommar, men allt kan inte alltid rättas till under sommaren. Det här beror på att de observationer som gjorts under kartläggningen är hundratals på kartan.

Ett tillgängligare Korsnäståget

Kartläggningarna i Korsnäståget gjordes 17–18.6 och 21–22.6. Avvikande från de övriga områdena bad man i Korsnäståget att invånarna kommer med i kartläggningarna redan för andra året i rad. Kartläggningsteamet fick i fjol somras med sig tre lokala representanter, i år en. Utifrån de lokala invånarnas perspektiv får kartläggningsteamet en värdefull aspekt, eftersom de som bor på området bättre känner till rutterna samt problemsituationer som förekommer året runt.

– Vi fick höra om personliga erfarenheter och problem som uppträder på vintern, vi fick en bra inblick med tanke på kartläggningen, berättar sommarjobbare Roosa Kesonen.
I Korsnäståget kommer man ännu inom ramen för förortsprogrammet att vidta några åtgärder för främjande av tillgängligheten. I dessa ingår reparationer eller förbättringar av hållplatser för kollektivtrafiken, övergångsställen och eventuellt gatuområden och gång- och cykelleder.

Typiska anmärkningar för tillgängligheten i Korsnäståget:

• Gång- och cykelleder som är svårframkomliga och i dåligt skick. Ledernas gropar, sprickor och ojämnheter skapar farosituationer och utmaningar för att kunna röra sig tillgängligt.
• Övergångsställen som har placerats så att de har hinder och är farliga. Övergångsställena kan till exempel börja eller sluta direkt på ett gräsområde, i ett dike eller på körbanan utan något separat område före övergångsstället. Många kantstenar på övergångsställena uppfyller inte till måtten kraven i tillgänglighetsanvisningarna, utan är för branta, låga eller skadade.
• Vid många av de gång- och cykeltrafikleder som finns på bostadsområdena finns det hinder. Lederna har på de ställen där de börjar eller slutar höga kantstenar eller skadad yta, vilket gör att det är svårt att ta sig till lederna speciellt med hjulförsedda hjälpmedel.