Mikael Crawford fortsätter skildra det östnyländska skärgårdsfolket: "Jag ville skriva en bok som lämpar sig för att läsas i hängmattan en solig dag"

– Det här är en humoristisk ekologisk äventyrsroman eller en fjäderlätt skälmhistoria. Jag ville skriva en bok som lämpar sig för att läsas i hängmattan en solig dag, säger författaren Mikael Crawford.

Trots att romanen utspelar sig i den östnyländska skärgården kan alla läsare känna igen sig. Crawford anser att berättelsen lika bra kunde utspela sig i den åboländska eller österbottniska skärgården.

– När Drick bröder kommit ut fick jag läsarrespons: "Alla huvudkaraktärer i romanen lever och bor i skrivande stund i Närpes".

Crawford hävdar ändå att det är något speciellt med Östnyland.

– Det finns något rått, tvärt och omedelbart i östnylänningens förhållande till sin omvärld. Det är som om evolutionen hade hoppat över ett litet steg.

Det egna livet har varit research

Stigge, Styrman, Waldhoffer... även om karaktärerna i Den dansande ryssen är uppdiktade har de inspirerats av människor Crawford har mött i sitt "långa och besvärliga liv". Några år sedan deltog Crawford i ett nordiskt seminarium för debutanter.

– De andra författarna pratade en massa om hur de höll på att göra research för sin nästa roman. "Jag behöver inte göra research", sade jag, "jag var med då det hände. Jag känner de här människorna".

I Den dansande ryssen skildras en klassisk kamp mellan storkapitalet och den lilla människan. Crawford verkar finna glädje i att driva med utbölingar från huvudstaden.

– Så vitt jag vet har varken Vasa eller Åbo egenmäktigt annekterat en tredjedel av Sibbo? Så inte driver jag med oskyldiga.

Men ju starkare hembygdskärleken är, desto lättare är det att driva med folket där.

– Grundtanken är nog är att jag driver med precis alla, inte minst med östnylänningarna själva.

Den dansande ryssen har recensionsdatum torsdag 10.6.