Mörkrumskonstnärerna presenterar sig i Vasa konsthall 27.3-23.4.2022

Khronos är en personifiering av tiden i den grekiska mytologin. I grekisk-romerska bilder visas han ofta som en man som snurrar på zodiakens hjul eller sväljer sina egna barn. Han är en symbol för tiden som skapar och förstör om igen. Topos igen betyder plats på grekiska, men har sedermera som term inom litteraturforskningen betytt också bild, metafor eller tema. Utställningen Khronos & Topos dryftar det laddade förhållandet mellan tid och plats med fotografiet som medel.

De foton som ingår i utställningen har framställts med hjälp av analoga fotometoder. I ett analogt foto syns föreningen mellan tid och plats, eftersom ett foto som framställs analogt under hela framställningsprocessen oundvikligen är en del av den materiella världen. De mörkrumsfoton som uppkommer av den sammanlagda verkan av fysik och kemi skapar kontakt å ena sidan mellan konstnären och materialet och å andra sidan också med fotokonstens historia. Det färdiga verket visar en observation som beskrivs i rummet, och vars betydelse sist och slutningen får tolkas av betraktaren.

Konstnärerna på utställningen Khronos & Topos Jenni Haili, Natalia Kopkina, Patrick Kuoppamäki, Katri Lassila och Taru Samola närmar sig temat var och en ur sitt eget perspektiv. Gruppen har formats av aktiva konstnärsmedlemmar i föreningen Suomen pimiötaiteilijat ry. Från och med år 2018 har de arrangerat flera grupputställningar tillsammans, bl.a. på Tammerfors Taiteilijaseuras Taidekeskus Mältinranta år 2020 och Konstnärsgillets i Helsingfors HAA Galleria år 2021.

Konstnärerna är på plats söndag 27.3. kl. 13-15 i Vasa konsthall. Utställningen visas t.o.m. 23.4.2022.

Naturmytologier och tidens landskap

Jenni Hailis verk i serien Syntyjä syviä (Djuplodande) hämtar sitt tema ur olika folks naturmytologier. Det som är på andra sidan har sin egen topografi, gudarna bor i bergen, rårna i skogen eller vattendragen. Egentligen har alla centrala mytiska händelser och aktörer lokaliserats till naturen. Råkopior av de foton som ingår i verket har gjorts med metoden ferrotypi på våtplatta som var i vidsträckt användning på 1860- och 70-talen.

Natalia Kopkinas foton i silvergelatin hör till fotoserien Tutkielmia (Studier) och fotograferandet av dem inledde Kopkina redan år 2016. I serien upprepas olika teman av studier och skisser som är bekanta från bildkonsthistorien såsom naken-, rörelse- och landskapsstudier. De studier som ingår i utställningen i Konsthallen behandlar tid och plats bl.a. genom att studera fokusering med kamera, belysning av foto med en förstoringsapparat och att ta porträtt.

Patrick Kuoppamäkis verk har fått sin inspiration från minimalistiska fotografier samt arkitekturen. Ifrågavarande verk har skuggats med enkel teknik och bilden består av sporadiska skulpturer som syns på ljuskänsligt papper.

Katri Lassilas fotohelhet Ajan maisemia (Tidens landskap) som består av foton i silvergelatin koncentrerar sig på landskapets väsen som en syn som är lösgjord från tiden. När Lassila fotograferar landskap, element i landskapet eller varelser som kan ses i landskapet, strävar hon efter att fotografera sitt objekt så att det är svårt att placera det slutliga fotografiet i en viss tidpunkt. Hon skär bort moderna element ur fotona och väljer saker och människor för fotona, vilkas väsen inte genast exakt talar om vilken tid de egentligen hör hemma i. Fotonas apokroniska karaktär, strömningen mellan stunderna, erbjuder en möjlighet att leka med den natur som är bunden till fotografiets tid och visa objekten som om de var det förflutna eller kanske ett avsnitt av en tid som ännu inte har skett.

Taru Samolas Sivutuote (Biprodukt) är ett projekt som behandlar identitet, kvinnlighet och makt. Projektet fick sin början för ett par år sedan, i likhet med sitt namn, som en biprodukt. Tanken är att lyfta upp projekt som länge har stått i arbetsrummets vrår och ropat och fokusera på dem i stället för att de bara är en sidoprodukt. Verken i serien har uppstått så att material som hittats på loppmarknader, skräpflak, hemmaalbum och förkastade avdrag har fogats ihop med hjälp av lim, sömmar och grafiska metoder. Sedda mera på avstånd berättar de om rotlöshet i en familje- och samhällskultur där maskuliniteten råder.

Suomen Pimiötaiteilijat ry är en allmännyttig förening som grundades år 2016 och som har till uppgift att bevara och utveckla mörkrumsarbetets och mörkrumskonstens traditioner i Finland. Föreningen upprätthåller ett svartvitt mörkrum på professionell nivå med namnet Mörk i konstnärshuset i Vallgård i Helsingfors. Mörkrummet har byggts med stöd av ett stipendium som beviljats av Finska kulturfonden. För närvarande har föreningen över 90 medlemmar och deltar aktivt i verksamheten inom den finska fotografiska konsten. Vintern 2022 ordnar föreningen tillsammans med Finlands fotografiska museum en internationell festival för det analoga fotografiet.

Utställningen som öppnas i Vasa konsthall har koordinerats av Vasa stads kultur- och bibliotekstjänster.