Myrmarksnatur återställs i samband med dikningar (landskapen i Österbotten)

Enligt hotbedömningen av Finlands naturtyper år 2018 är 54 % av naturtyperna hotade och 20 % nära hotade. Av myrkomplexen är 63 % hotade och 16 % nära hotade. Av arterna som förknippas med myrar uppskattades år 2019 att 25 % är hotade eller nära hotade.

Cirka 1,3 miljoner hektar, det vill säga 15 % av myrarealen är skyddad. En del av arealen är dock dikad. Det målinriktade återskapandet av skyddade myrmarker började i skiftet av 1980–1990-talen. För tillfället har cirka 32 000 hektar av skyddsområdenas dikningsobjekt återskapats. På största delen av de återskapade myrobjekten har dikena fyllts igen, på cirka en femtedel av objekten har fördämningar byggts dikena. Tillsvidare finns endast ett fåtal sådana objekt där vattenbalansen har återställts genom att leda vatten till myren från de omgivande utdikade områdena.

Inom ramen för HELMI-livsmiljöprogrammet är målet att återskapa 400 myrar genom att återställa vattenbalansen på myrarna före år 2030. På det sättet uppnås positiva effekter på cirka 20 000 hektar. Projekten planeras i en tydligt instruerad process, i vilken aktörerna hjälper till att välja lämplig metod för att återföra vattnet antingen i samband med restaureringen av diken eller i naturvårdsprojekt.

I samband med dikesrestaurering kan man i ett torrläggningsprojekt inom skogsbruket öka myrmarksnaturens mångfald genom att återställa vattenbalansen på myren. Vid återställande av vattenbalansen leds vattnet från det restaureringsdikade området till den skyddade myren som har värdefulla naturvärden. Åtgärden planeras så att områden som ligger utanför skyddsområdet inte drabbas av olägenheter på grund av vattendränkt mark. Myrar som är lämpliga för åtgärden finns för alla att beskåda i Skogscentralens geografiska informationsmaterial för myrskogsvård på nätet.

När restaurering av skogsdiken planeras i närheten av skyddsområden, bör dikningsplaneraren granska huruvida objektet är lämpligt för att återställa vattenbalansen. Om man förenar återställande av vattenbalans med restaurering av diken kan man minska kostnaderna för dikningen och även göra det möjligt att agera närmare skyddsområdet. Åtgärdens nytta är omfattande och målet är en win-win-situation med avsikt på naturen och skogsbruket.

I Österbotten pågår arbetet med att återställa vattenbalansen exempelvis på Passmossens Naturaområde i Pedersöre kommun. Skogsvårdsföreningen Österbotten r.y:s planerade restaureringsdikningsprojekt förenades med att återställa vattenbalansen i samarbete med NTM-centralen i Södra Österbotten, Tapio Oy, Forststyrelsens naturtjänster och Skogscentralen.