Poeten Heidi von Wright fascineras av mormor, butikslistor och arkeologi

De flesta av texterna i von Wrights nya diktsamling om den egna familjen är skrivna under de senaste 15 åren. Dikterna är ett sätt att komma ihåg människor och saker som inte längre finns.

– Jag har alltid haft ett gott minne och tyckte om att lyssna när äldre släktingar berättade om det förgångna. Min diktsamling är ett sätt att hålla kvar de här berättelserna. Och minnet är bedrägligt - någonstans kommer fiktionen in. 

Visst oroar det nära och blottande, men varken von Wright eller konsten kan ge vika för oron.

– Andras reaktioner är alltid sådant som gör mig orolig - har jag missförstått något, kan de ha gjort det? Men det här är en betydelsefull bok för mig, och det känns viktigast just nu.

Är ditt val av tema och titel en kommentar till vår tids förtjusning i autofiktion?

– Kanske en lite ironisk sådan, samtidigt som min titel också kan ses som bara ett konstaterande. Poesi har ju ofta drag av autofiktion i någon form. Sedan har jag alltid varit lite fascinerad av att ordet "dikt" och uttalet av mitt efternamn rimmar.

De senaste åren har Heidi von Wright tagit in nya konstformer i sitt liv. Just nu utbildar hon sig till guldsmed. Hon ser likkheter mellan smide och poesi.

– Båda handlar om att bygga upp och polera fram något fint av bitar som kanske i sig inte är så märkvärdiga.

Udda lappar

von Wright samlar på minnen. För tio år sedan började hon samla på lappar hon hittade, till exempel butikslistor. 

– Det är intressant att se människors inköpslistor och handstilar. Att vara så nära någon och ändå hur långt borta som helst.

Hon minns en jättelång inköpslista skriven med snirklig skrivstil, den var fin och kanske en som på sätt och vis inspirerat henne.

– Lapparna är som som arkeologi, att försiktigt se vad det är som döljer sig där på butiksgolvet eller vid vägrenen. Det är mycket sådant som ingår i min bok, helt konkret finns där en text om när jag arbetade på en arkeologisk utgrävning.

Diktsamlingen Autofiktiv dikt av Heidi von Wright har recensionsdatum 20.10.