Republikens president Sauli Niinistös anförande i generaldebatten i Förenta nationernas 77:e generalförsamling i New York den 20 september 2022

Herr ordförande, Herr generalsekreterare, Ärade delegater, Mina damer och herrar!

Jag vill börja med att gratulera Csaba Kőrösi till hans val till ordförande för generalförsamlingens sjuttiosjunde session. Jag vill också tacka generalsekreterare António Guterres för hans beslutsamma och skickliga ledarskap av Förenta nationerna. Ni kan båda räkna med Finlands orubbliga stöd för ert viktiga arbete under dessa exceptionella tider.

Som ämnet för denna session antyder är de utmaningar vi står inför sammankopplade med varandra. Ryssland för ett brutalt krig i Ukraina. Återverkningarna av kriget är redan nu långtgående och allvarliga. De förvärrar de världssamfundets befintliga problem.

Den trippelkris som drabbar områdena för energi, livsmedelstrygghet och finansiering tynger särskilt hårt på sårbara länder. Länder som redan lider mest av klimatkrisen och covid-19-pandemin.

Detta är verkligen ett avgörande ögonblick, en vattendelare. När vi samlas här har vi en utmärkt möjlighet att föra en dialog och hitta lösningar. Att förstå oron hos de mest utsatta.

Hur svårt det än kan tyckas är det nu dags att visa global solidaritet och stärka det multilaterala samarbetet. Världssamfundet kan och bör komma starkare ur dessa kriser.

Rysslands grymma och oprovocerade krig mot Ukraina har nu rasat i sju månader. Det har fört med sig oerhörd sorg och förstörelse på Ukrainas suveräna mark. Rysslands militära våld är ett flagrant brott mot Förenta nationernas stadga. Det är fråga om en aggression, vilket också generalförsamlingen har fastställt.

Ukraina utövar sin inneboende rätt till självförsvar. Och att döma av de senaste rapporterna från slagfälten, gör den det med beundransvärt mod, styrka och effektivitet.

Vi, det internationella samfundet, medlemmar av denna generalförsamling, är kanske inte alltid av samma åsikt. Vi har olika syn på saker. Men det är vår gemensamma skyldighet att upprätthålla den internationella regelbaserade ordningen. Vi får inte acceptera, tolerera eller normalisera allvarliga kränkningar av internationell rätt och mänskliga rättigheter. En värld där straffrihet råder är orättvis, instabil och farlig. För oss alla.

***

En global livsmedelskris var ett faktum redan före den ryska invasionen av Ukraina. Mer än 800 miljoner människor i världen var kroniskt hungriga. Kriget förvärrar ytterligare denna katastrof.

Jag vill tacka FN:s generalsekreterare och Turkiets president för deras outtröttliga ansträngningar för att nå ett avtal som säkerställer spannmålstransporter från Ukraina. Om det genomförs som planerat kommer det att få en stor inverkan på livet för tiotals miljoner människor i nöd.

För att kunna möta de större utmaningarna med den globala livsmedelsförsörjningen behöver vi gemensamma åtgärder. Målet måste vara hållbara, inkluderande och rättvisa livsmedelssystem. Vi måste också påskynda genomförandet av andra mål för hållbar utveckling. Vi har inte råd att låta någon halka efter i utvecklingen.

***

För ett år sedan konstaterade jag i denna sal att det inte är en överdrift att säga att vi står inför en global klimatkris. Den gångna sommaren har bevisat det: vi har sett extrem torka och värmeböljor över hela världen. Från Afrikas horn till Europa, från Kina till USA. Omfattningen av den katastrof som orsakades av översvämningarna i Pakistan är ännu inte fullt synlig, men förstörelsen är redan enorm.

Dessa är inte enstaka eller lokala händelser. De är än en gång en påminnelse om att klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten. Vi befinner oss på branten till mycket farliga oåterkalleliga skiften.

Läget kräver brådskande åtgärder på två fronter. För det första måste vi ändra kurs innan det är för sent. För det andra måste vi hjälpa de akut lidande och stödja dem som har färre resurser att hantera detta hot.

Förutom att vi försöker mildra klimatförändringarna måste vi anpassa oss till dem. Framför allt måste vi uppfylla det åtagande som ingicks vid COP26 i Glasgow om att fördubbla finansieringen av anpassningen .

Och jag vill understryka detta: Att bekämpa klimatförändringarna och att ta hand om ekonomin motsäger inte varandra. Den gröna omställningen har en enorm potential att skapa arbetstillfällen, innovationer och ekonomisk tillväxt. Men den måste genomföras rättvist.

Den alarmerande förlusten av mångfalden av liv på vår planet borde också vara en orsak till allvarlig oro för oss alla. Vi står på randen till massutrotning, om vi inte redan har passerat den. Vi måste åter ändra kurs. Omedelbart.

Vi människor kan må bra och överleva endast om vi lär oss att samexistera med alla andra arter. Vi måste stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända utvecklingen före 2030. I detta syfte kommer COP15 i Montreal i december att vara avgörande.

***

Att försvara människovärdet är en grundläggande uppgift för FN. Det är vi – medlemsstaterna – som måste leva upp till denna uppgift. Trots våra misslyckanden har vi också goda resultat att bygga vidare på. FN:s råd för mänskliga rättigheter har visat beslutsamhet. Det har arbetat för att säkerställa ansvarsskyldighet för de fruktansvärda handlingarna mot civila i Ukraina och Syrien. EU har höjt sin röst till stöd för kvinnor och flickor i Afghanistan.

Jag vill tacka alla dem som stödde Finlands medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Som medlem vill Finland skipa rättvisa för offren för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Finland är fortfarande en stark anhängare av Internationella brottmålsdomstolens arbete för att utreda alla allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

Antalet konflikter i världen är det högsta sedan andra världskriget. En fjärdedel av mänskligheten lever i konfliktdrabbade länder. Vi får inte ignorera eller glömma Afghanistan, Myanmar, Syrien, Jemen och andra länder där de mänskliga rättigheterna eller förutsättningarna för att leva ett anständigt liv är hotade.

De ökade geopolitiska spänningarna samt effekterna av klimatförändringarna och pandemin gör konflikter mer komplexa och utdragna. Det är vanliga människor som bär den tyngsta bördan. För första gången sedan FN:s utvecklingsprogram (UNDP) grundades har indexet för mänsklig utveckling (HDI) minskat två år i rad. Vi kan helt enkelt inte låta detta fortsätta.

I denna turbulenta värld har de som skapar konflikter ett särskilt ansvar. Men vi måste alla fråga oss själva: Har vi gjort allt vi förmår för att avvärja våld? Har vi gjort vad vi kan för att göra en positiv förändring?

I svåra tider behövs mer diplomati, inte mindre. Vi måste bygga upp och stärka freden och förebygga konflikter där det är möjligt. Detta är själva kärnan i Förenta nationerna.

Vi måste också kunna reagera på nya risker för fred och säkerhet. Gå från efterklokhet till framsynthet. Generalsekreterarens rapport Vår gemensamma agenda ger oss en plan för mer effektiv multilateralism, som banar väg för lösningar på både nuvarande och framtida globala problem, och leder till lösningar som stärker freden. Det här är verkligen vår gemensamma agenda, och Finland stöder helhjärtat dess genomförande.

***

I den nuvarande säkerhetsmiljön utmanas det internationella vapenkontrollsystemet alltmer. Å ena sidan undergräver de politiska spänningarna det befintliga systemets funktion. Å andra sidan skapar ny teknik nya risker. Men vi får inte låta vapenkontrollen misslyckas. Tvärtom: den måste stärkas.

I årtionden har vapenkontroll gett stabilitet och förutsägbarhet till stora maktrelationer och internationella förbindelser. För att citera Dag Hammarskjöld: ”nedrustning är aldrig bara resultatet av den politiska situationen; den är också delvis avgörande för att skapa den politiska situationen.”

De två största kärnvapenstaterna har ett unikt ansvar för att främja kärnvapenkontroll och nedrustning. De andra måste följa deras exempel. Det ligger i allas vårt intresse att framstegen inom kontroll och nedrustning av kärnvapen fortsätter även efter det nya START-avtalet. Vi uppmanar Förenta staterna och Ryska federationen att fortsätta sin dialog om strategisk stabilitet med sikte på ytterligare nedskärningar i sina kärnvapenarsenaler.

***

De sammankopplade globala utmaningarna visar att vi mer än någonsin behöver ett förnyat engagemang för multilateralism, med Förenta nationerna i centrum.

Vi får inte bli likgiltiga eller apatiska inför dessa många kriser. Vi får inte vänja oss vid kränkningar av internationell rätt och mänskliga rättigheter. Inte blunda för de sårbaras växande behov. Inte gå med slutna ögon in i en klimat- och biodiversitetskatastrof. Vi får inte heller förlora hoppet: det finns fortfarande tid för oss att agera.