Ute på trappan stod ett äldre par som såg ut som om de klätt upp sig för att gå till kyrkan. En lång och skinntorr man och en gråhårig liten kvinna.
Är du, började mannen och nämnde mitt namn.
Jag skakade på huvudet.
Men din bror då, är han hemma? fortsatte mannen.
Jag har ingen bror, sa jag. Han är död.

I Kjell Lindblads noveller tycks människor leva som folk gör mest. Barnen går i skolan, och de vuxna arbetar och går kanske på krog ibland. Men under ytan finns en hemlighet, en gåta vars lösning är nära, men ändå utom räckhåll.

Lättläst men ingen feelgood

Bågskytten är Kjell Lindblads nionde bok sedan debuten med Före sömnen (1984). Hans högklassiga novellkonst präglas av språklig precision och en orädd behandling av frågor om förlust, skuld och försoning.

– Vill man läsa spralliga böcker som gör en glad, eller sjunka in i episka romaner skrivna som överlånga tv-serier, är Bågskytten inte en bok man ska läsa i första hand, säger Lindblad.

Svåra, men riktiga känslor

De tio novellerna i Bågskytten genomsyras av saknad, sorg, vemod och desperation.

– Jag har burit, och bär, allt det där inom mig.

I Lindblads noveller finns det också element av skräck och en obeskrivlig känsla av att något obehagligt lurar bakom hörnet. Lindblad är fascinerad av det gåtfulla och oförutsägbara i människan.

– Jag tror ju faktiskt att den värld vi upplever med våra "nyktra" sinnen bara är som toppen av ett isberg. Jag har själv erfarenheter av tillstånd som inte har realistiska förklaringar.

Bågskytten har recensionsdatum torsdagen den 4 februari.