OAJ har utarbetat en ny modell med vilken man kunde säkerställa att varje grundskolelev får det stöd som hen behöver för lärandet och skolgången.

– Den nuvarande trestegsmodellen fungerar inte i praktiken. Problemet är att även om en elev är på nivån för intensifierat stöd så garanterar det ännu inte att eleven verkligen får mera stödåtgärder än tidigare. Stödet måste på riktigt nå fram och inte bara till pappers, säger Jaakko Salo, utbildningspolitisk chef vid OAJ.

Enligt Statistikcentralen behöver var fjärde grundskoleelev i Finland, det vill säga ungefär 120 000 barn och unga, starkare stöd för sitt lärande än det så kallade allmänna stödet.

I OAJ:s modell är det centrala inte längre på vilken stödnivå eleven är. I stället skulle det direkt beslutas vilken form av stöd som eleven ska ges.

– Lagen förutsätter redan nu att varje elev får det stöd som hen behöver. Man kan nästan säga att i dagens läge bryts det ständigt mot det här löftet i lagen. Alltför ofta händer det att en elev nog överförs till nivån för särskilt stöd när det finns behov, men det här tryggar ändå inte att eleven får de faktiska stödåtgärder som hör till nivån. Vår modell skulle säkerställa att det här inte längre skulle ske, säger Salo.

Ett starkare stöd skulle bidra till att minska skillnaderna i läranderesultat

Under de senaste månaderna har det diskuterats mycket i offentligheten om grundskolans problem och sjunkande läranderesultat.

– Att stärka stödet för lärande med den modell som lärarna föreslår skulle ge skolorna arbets- och studiero och framför allt säkerställa att varendaste en lär sig. Det skulle minska skillnaderna i läranderesultaten och vara det absolut viktigaste sättet att komma till rätta med de försämrade läranderesultaten, säger Jaakko Salo.

För att reformen ska kunna förverkligas krävs att det i lag stiftas om vilka olika stödformer som kan erbjudas eleverna. Vidare behövs också mera resurser, eftersom mera stöd verkligen skulle ges i och med reformen.

– Behovet av specialundervisning kan till exempel inte tillgodoses för nuvarande eftersom det inte finns tillräckligt med speciallärare. Därför behövs det utbildas fler. Inklusion kan inte fullföljas om det inte fastställs en speciallärardimensionering samt maximal gruppstorlek.

OAJ uppskattar att den totala kostnaden för den nya stödmodellen, inklusive speciallärardimensionering, skulle vara cirka 200 miljoner euro per år.

– Nu finns det så stora luckor i stödet att det kostar att lappa det. Men det blir ännu dyrare både mänskligt sett och ekonomiskt om inte alla får tillräckliga färdigheter i grundskolan för senare studier och arbetslivet. Finland har inte råd att förlora ett enda barn, säger Jaakko Salo.

Så här skulle nya modellen för stöd för lärande fungera

• När man märker att en elev behöver regelbundet stöd fattas ett administrativt beslut om en eller flera stödformer som ska ges till eleven. I beslutet drar man upp riktlinjerna för stödformernas mängd, varaktighet och intensitet – i praktiken till exempel hur många timmar per vecka och hur länge en elev får specialundervisning på deltid.
• Stödformerna regleras i lag. OAJ har sammanställt förslag på stödformer. Vissa av dem skulle kräva ett separat beslut, andra inte.
  • Stödundervisning (Förutsätter inget beslut)
  • Elevernas behov av stöd beaktas i klassens storlek (Förutsätter inget beslut)
  • Resurslärare i klassen (Förutsätter inget beslut)
  • Oregelbunden specialundervisning på deltid i egen klass (Förutsätter inget beslut)
  • Regelbunden specialundervisning på deltid i den egna klassen
  • Specialundervisning i smågrupp i enskilt ämne
  • Specialundervisning i specialklass i alla eller flera ämnen
  • Individualisering av lärokursen i ett ämne och undervisning i det ämnet i smågrupp som specialundervisning
  • I undervisning enligt verksamhetsområde sker undervisningen i smågrupp med max 6 elever, dvs i specialklass
  • Tolkservice och biträdestjänster
• Den viktigaste av de nämnda stödåtgärderna är specialundervisning som ges av en speciallärare, antingen tillfälligt eller regelbundet. Det här kan inte genomföras i praktiken om det inte finns tillräckligt många speciallärare för att tillgodose stödbehovet. Därför behövs också en speciallärardimensionering stiftas i lag utöver stödmodellen. Enligt OAJ ska det finnas minst en speciallärare per hundra elever.
• För att stödet ska kunna genomföras inkluderande i den allmänna undervisningen måste även gruppstorlekarna regleras. Inom den grundläggande utbildningen skulle en lämplig gruppstorlek vara högst 18 elever i nybörjarundervisningen, det vill säga i årskurserna 1–2 och därefter högst 20 elever.
• Antalet dokument minskas till två: en pedagogisk utredning för bedömning av stödbehovet och en plan för hur stödet ska genomföras.
• För att speciallärardimensioneringen ska kunna genomföras bedömer OAJ att det behövs mer än 2000 nya speciallärare. Den årliga kostnaden är uppskattningsvis 150 miljoner euro. Den årliga kostnaden för att justera gruppstorlekarna är cirka 55 miljoner euro.