Vid barnskyddsanstalter förekommer försummelser om beslut och registrering av begränsande åtgärder

”Utifrån tillsynsmyndighetens synpunkt är det oroande, att barnens göranden i så stor utsträckning faktiskt kringskärs vid barnskyddsanstalter men att begräsningsbesluten inte är skriftliga såsom det förutsätts i barnskyddslagen. När beslut om begränsning fattas kan motiveringarna till dessa vara otillräckliga. Likaså kan registreringar om begränsningsåtgärder i klientuppgifterna vara bristfälliga. Barnskyddsanstalter kan också ha regler som i praktiken motsvarar begränsande åtgärder som kräver ett beslut”, säger Päivi Vuorinen, jurist vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira).

Begränsande åtgärder enligt barnskyddslagen är till exempel begränsning av kontakterna eller rörelsefriheten, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, isolering och fasthållande.  Av dessa vidtogs år 2020 till antalet flest kroppsvisitationer (8134) och fasthållanden (6168). Ofta är det samma barn som är föremål för åtgärderna. Uppgifterna har erhållits från privata barnskyddsanstalters verksamhetsberättelser. Barnskyddsanstalter inom den offentliga sektorn har ingen skyldighet att lämna ut sina verksamhetsberättelser till tillsynsmyndigheterna, så det finns ingen samlad nationell statistik över antalet begränsningsåtgärder.

Försummelserna framgår på flera olika sätt

Enligt tillsynsmyndigheternas erfarenhet kan bristerna i beslutsprocessen för begränsningsåtgärder framkomma på många olika sätt.

”Till exempel antecknas inte situationen och bedömningen kring tidpunkten för begränsningsåtgärden och inte motiveringar till varför begränsande åtgärder behövs, utan man kopierar direkt det som står i tidigare beslut”, säger Vuorinen.

”Den begränsande åtgärden meddelas kanske inte alls till barnet eller barnet meddelas sent eller man upplyser inte barnet om möjligheten att söka ändring. Även lagenliga bedömningar som ska göras efter en begränsad åtgärd som riktats mot ett barn har försummats. Ett allmänt syfte med bedömning av en begränsning som riktats mot ett barn är att förebygga tillämpning av begränsningsåtgärder i framtiden, därför är det särskilt oroande att denna viktiga skyldighet försummas.”

Den socialarbetare som svarar för barnets ärenden har ansvaret för övervakning

Den socialarbetare som ansvarar för barnet har under den tid som vård utom hemmet pågår till uppgift att övervaka att förutsättningarna för barnets bästa uppfylls, såsom hur barnet behandlas och åtgärder begränsas vid barnskyddsanstalten. Det viktigaste är att kommunen som arbetsgivare ser till att socialarbetaren som har hand om barnets ärenden även i praktiken har en möjlighet att kunna sköta sina uppgifter i enlighet med det som lagstadgats.

”Enligt våra observationer är det möjligt att den socialarbetare som svarar för barnets ärenden inte läser de dagliga anteckningar som förts om barnet vid anstalten under den tid som vård utom hemmet pågått utan endast sammanställningarna månads- eller veckovis. I värsta fall kan barnskyddsanstalten lämna in de dagliga anteckningarna om barnet till kommunens socialväsende för arkivering först när vården utom hemmet avslutats”, säger Vuorinen.

Om inte socialarbetaren aktivt följer de klientanteckningar som ansamlas vid anstalten finns det en risk att eventuell otillbörlig behandling av barnet eller lagstridig begränsning inte upptäcks av socialarbetaren. I samtal med socialarbetaren kan barnet inte nödvändigtvis själv föra fram otillbörliga förfaranden som riktats mot hen vid anstalten. Därför är det nödvändigt att den socialarbetare som svarar för barnets ärenden även följer barnets situation vid anstalten via de dagliga anteckningarna.

Enligt statistik från Institutet för hälsa och välfärd ökar antalet barn som placerats utom hemmet och omhändertagna barn. I år är rättigheterna för barn i vård utom hemmet föremål för barnskyddets systematiska tillsyn.

Det finns 442 privata barnskyddsanstalter i Finland.