Villkorligt fängelsestraff för ockerliknande diskriminering i arbetslivet

Ärendet som behandlades i hovrätten gällde utländska arbetstagare som arbetsgivaren hade anställt för att arbeta på byggarbetsplatser. Trots att det i ärendet var frågan om flera olika arbetstagare, konstaterade hovrätten att det var frågan om ett och samma historiska händelseförlopp i firman. Således ansåg hovrätten att det var frågan om en gärning och ärendet borde bedömas som en helhet.

Hovrätten konstaterade dels ostridigt och dels utrett att arbetstagarna har erhållit betydligt lägre lön än vad de skulle ha varit berättigade till, de har inte erhållit extra ersättning för utfört övertids- och söndagsarbete, de har fått för låg semesterpenning, de har endast fått ha semester de dagar det inte funnits jobb åt dem och de har inte blivit informerade om sin rätt till företagshälsovård.

När arbetstagarnas lön och ersättningar samt övriga arbetsförmånder och -villkor jämfördes som en helhet med vad som allmänt gäller inom byggnadsbranschen, ansåg hovrätten att företagaren i fråga försatt arbetstagarna i en märkbart ofördelaktig ställning.

Det var ostridigt att arbetstagarna under gärningstiden inte har kunnat finska eller svenska. Arbetsgivaren hade hjälpt dem med all myndighetskontakt. Det kom också fram att arbetsgivaren ofta hade betalat lönen för sent. En del av arbetstagarna berättade att detta hade försvårat deras ekonomiska situation, och att de följande månad hade velat arbeta flera timmar så att de skulle få mera lön. En av arbetstagarna berättade att han även hade varit tvungen att ta ett privatlån av arbetsgivaren. Då man även beaktade arbetstagarnas oförstånd och okunskap gällande finländsk lagstiftning, ansåg hovrätten att arbetstagarna hade stått i beroende ställning till arbetsgivaren.

Hovrätten ansåg efter en helhetsbedömning, att arbetsgivaren för att erhålla en märkbar ekonomisk nytta för sin firma i ekonomiskt svåra tider uppsåtligen utnyttjat arbetstagarnas beroende ställning, bristande språkkunskaper, oförstånd och okunnighet om finländsk arbetslagstiftning och arbetstagarnas rättigheter samt utan vägande och godtagbart skäl försatt arbetstagarna i en märkbart ofördelaktig ställning.

Hovrätten tog i beaktande i straffmätningen att gärningstiden har varit lång och det har varit frågan om flera arbetstagare. Därtill beaktade hovrätten att arbetsgivaren erhållit en betydande ekonomisk nytta till följd av gärningen. Å andra sidan tog hovrätten också i beaktande att det förflutit en lång tid sedan gärningarna och att arbetsgivaren inte har gjort sig skyldig till andra brott efter år 2014.

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland påminner om att arbetsgivaren skall iaktta de bestämmelser om anställningsvillkor och arbetsförhållanden som finns i det riksomfattande kollektivavtalet för branschen i fråga (allmänt bindande kollektivavtal). Syftet är att säkerställa en jämlik arbetsmarknad angående arbetsvillkoren och övrig behandling för alla som arbetar i Finland.

Diskriminering i arbetslivet grundar sig på att en arbetstagare hamnar i en sämre ställning på grund av någon i lagen förbjuden grund (t.ex. ursprung, medborgarskap, språk) jämfört med vad som allmänt är accepterat och sedvanligt inom branschen. Ockerliknande diskriminering i arbetslivet betyder, att arbetstagaren försatts i en märkbart ofördelaktig ställning genom att utnyttja arbetstagarens ekonomiska trångmål eller annars trängda läge, beroende ställning, oförstånd, lättsinne eller okunnighet.

Enligt lagens förarbeten kan ofördelaktig ställning t.ex. innebära osakliga arbetstider eller att man får betydligt lägre lön jämfört med andra arbetstagare. Avsikten med bestämmelsen om ockerliknande diskriminering i arbetslivet är att skydda den svagare parten och att förebygga att den som befinner sig i en sämre ställning utnyttjas.

Vasa hovrätts ärende nr R 20/367. Domen har inte vunnit laga kraft.
Österbottens tingsrätts ärende nr R 18/1064.