Miljön bestämmer hur stora däggdjuren kan bli

För att kunna dokumentera vad som hände däggdjuren efter att dinosaurierna dött ut samlade den internationella forskargruppen data om den maximala storleken hos huvudgrupperna av landdäggdjur på varje kontinent, inklusive Perissodactyla, uddatåiga hovdjur såsom hästar och noshörningar; Proboscidea, som inkluderar elefanter, mammut och mastodont; Xenarthra, myrslokar, sengångare och bältdjur; såväl som ett antal andra utdöda grupper. Forskarna lade ner 3 år på att sammanställa data. Professor Mikael Fortelius vid Helsingfors universitet som är en av författarna till artikeln berättar: - Vi jämförde olika däggdjur som har levat på olika kontinenter allt efter dinosauriernas tid.

Målet för studien var att gå tillbaka till de grundläggande frågorna om vad som begränsar speciellt däggdjurens storlek.-Vi bedömde kroppsstorleken utgående från tandfossil, som bevaras bäst, säger professor Fortelius. I detta arbete hade helsingforsdoktoranderna Kari Lintulaakso och Juha Saarinen en viktig roll, och de står nu som medförfattare till artikeln.

Forskare har länge vetat att storleken har en djupgående inverkan på biologin, från reproduktion till utdöende. I undersökningen fann man att däggdjuren växte från en storlek av ca 10 kilogram när de delade jorden med dinosaurierna till ett maximum på 17 ton efter att dinosaurierna försvunnit. Man upptäckte också ett överraskande genomgående mönster över rum, tid, härstamning, och plats i näringskedjan. Däggdjurens maximala storlek började öka brant för omkring 65 miljoner år sedan, med en topp under oligocenepoken (omkring 34 miljoner år sedan) i Eurasien, och igen under miocenepoken (omkring 10 miljoner år sedan) i Eurasien och Afrika.

- Här fick jag tillfälle att återvända till ett av mina favoritdjur, berättar Fortelius. Det största däggdjuret som någonsin har vandrat på jorden, Indricotherium transouralicum, en hornlös noshörningsliknande växtätare som vägde ungefär sjutton ton och hade en mankhöjd på ca 5,5 meter, levde i Eurasien för närmare 34 miljoner år sedan.

- Det faktum att vi finner en sådan likhet i evolutionen av däggdjurens kroppsstorlek på de olika kontinenterna tyder på att däggdjuren var utsatta för och reagerade på samma ekologiska begränsningar oberoende av de geologiska skillnaderna, säger Fortelius.

Resultaten ger en antydan om vad som sätter gränsen för den maximala kroppsstorleken på land; det livsutrymme som varje djur har och klimatet de lever i. Ju kallare klimat, desto större verkar däggdjuren att bli, eftersom större djur lagrar värmen bättre. Resultaten visar också att ingen däggdjursgrupp dominerar i den största storleksklassen, de däggdjur som har varit störst under olika tider och på olika platser kommer från olika grupper.

 - Resultaten var slående. Den globala temperaturen och landområdena har lagt band på den övre gränsen för däggdjursstorleken så att större däggdjur utvecklades när jorden var svalare och landområdena mera omfattande. Vår analys avspeglade processer som har fungerat konsekvent över trofiska och taxonomiska grupper, oberoende av den fysiografiska historien på varje kontinent, säger Fortelius.

Studien, som finansierades genom ett anslag från ett forskningsnätverk vid den amerikanska vetenskapsstiftelsen, National Science Foundation Research Coordination Network, leddes av Felisa Smith från University of New Mexico och samlade ett internationellt team av paleontologer, evolutionsbiologer och makroekologer från universitet över hela världen.

Mikael Fortelius kolleger inom projektet består av Felisa Smith, Alison Boyer, James Brown, Daniel Costa, Tamar Dayan, Morgan Ernest, Alistair Evans, John Gittleman, Marcus Hamilton, Larisa Harding, Kari Lintulaakso, Kathleen Lyons, Christy McCain, Jordan Okie, Juha J. Saarinen, Richard Sibly, Patrick Stephens, Jessica Theodor och Mark Uhen. Av dessa har förutom Fortelius även Evans, Lintulaakso och Saarinen anknytning till Helsingfors universitet.

Science den 26 november 2010, titel: The Evolution of Maximum Body Size of Terrestrial Mammals. Manuskriptnummer: science.1194830.

Mer information ger professor Mikael Fortelius, mikael.fortelius@helsinki.fi, Helsingfors universitet, Institutionen för geovetenskaper och geografi, telefon 050 533 7267.

Med vänlig hälsning,

Minna Meriläinen, informatör, (09) 191 51042