Befolkningsunderlag på 20 000–200 000 optimalt för prognostisering av vårdkostnader

KOMMUNFÖRBUNDET INFORMERAR    
8.4.2011
Får publiceras 8.4 kl. 10.00

Befolkningsunderlag på 20 000–200 000 optimalt för prognostisering av vårdkostnader

Små hälsovårdsenheter måste upprätthålla en improduktiv vårdberedskap, eftersom det är nästan omöjligt att förutse förekomsten av sjukdomar. Mycket stora befolkningsunderlag ger å andra sidan inte bättre möjligheter att förutse finansieringsbehovet. Enligt en undersökning vid Östra Finlands universitet lyckas prognostiseringen av vårdkostnaderna bäst när befolkningsunderlaget är 20 000–200 000 invånare.

– Undersökningen visar tydligt att det med tanke på prognostiseringen inte finns grunder för en finansiering på nationell nivå, säger forskningsprofessor Ilkka Vohlonen vid Östra Finlands universitet.

VAKKA-uträkningen som inleddes år 2009 baserar sig i huvudsak på kostnaderna för den specialiserade sjukvården år 2000–2009. Det är fråga om den första finländska finansieringspolitiska undersökningen om prognostisering av kostnaderna för och behovet av specialiserad sjukvård utgående från befolkningens storlek.

– När hälso- och sjukvårdens strukturer utvecklas är det viktigt att komma ihåg att varken 1960-talets nationella socialförsäkringssystem eller 1970-talets kommunala skattebaserade system utgick från någon motsvarande beräkning. Dessa system baserade sig inte på finansieringspolitik, säger Vohlonen.

I små kommuner är det nästan omöjligt att förutspå sjukkostnaderna, eftersom vårdbehoven uppstår mycket sporadiskt. En kommun med färre än 20 000 invånare har enligt undersökningen inte förutsättningar att uppskatta kostnaderna för specialiserad sjukvård. En alltför decentraliserad finansieringsmodell ger också upphov till extra kostnader enbart på grund av finansieringsarrangemangen.

När befolkningsunderlaget för den specialiserade sjukvården växer till över 200 000 invånare förbättras inte längre förutsättningarna för god styrning, när man som mått använder prognostisering av vården och vårdberedskapen. När det gäller att förutspå förekomsten av sjukdomar är ett befolkningsunderlag på 20 000–200 000 invånare tillräckligt.

Det viktigaste med tanke på kommunernas social- och hälsovårdsutgifter är att stärka styrningen av kostnaderna för den specialiserade sjukvården. Undersökningen gällde bara den specialiserade sjukvården. Primärvården och socialväsendet har fortfarande inte undersökts. Forskarna utgår ändå ifrån att behovet av samordning talar för att en översyn av finansieringspolitiken för den specialiserade sjukvården kunde användas som utgångspunkt också för en översyn av finansieringspolitiken för den öppna sjukvården. 

– Den viktigaste bakgrundsuppgiften för den finansieringspolitiska styrningen är prognostisering av förekomsten av sjukdomar. En organisation med finansieringsansvar måste kunna förlita sig på ett utjämningssystem för ekonomiska risker. Utjämning av risker kan ändå inte utgöra en grund för en nationell finansiering av hälso- och sjukvården, säger forskningsprofessor Vohlonen.  

Undersökningen är en uppskattning av hur väl den finländska finansieringsmodellen som baserar sig på kommunal finansiering gör det möjligt att planera finansieringen, när utgångspunkten är den förväntade förekomsten av sjukdomar bland befolkningen. Utöver bestämning av det optimala befolkningsunderlaget kan man utgående från resultaten också uppskatta vilka sjukdomar som borde beaktas i utjämningssystemet för så kallade dyra vårdformer, vilka sjukdomars variation som är betydelsefull i fråga om ekonomiska konsekvenser och om det finns väsentliga skillnader i förekomsten av sjukdomar som medför sådana kostnader för specialiserad sjukvård som kommunen inte kan förutse.

Projektet VAKKA genomfördes som ett nätverkssamarbete under Kommunförbundets ledning och omfattade sex olika sjukvårdsdistrikt. För genomförandet av projektet svarade Oy Audiapro Ab i samarbete med Östra Finlands universitet.

Närmare upplysningar:
Ilkka Vohlonen, tfn 050 38 399 38