Barns behov åsidosätts vid val av plats för vård utom hemmet

Detta kom fram i den utredning som Centralförbundet för Barnskydd gjorde som offentliggörs på de riksomfattande dagarna för vård utanför hemmet (Sijaishuollon päivät) i Vasa 4.10.2011.

I rapporten Sadoissa verkoissa sukkulointia - kumppanuudet sijaishuollossa (Att skickas fram och tillbaka i hundratals nät - partnerskap inom vård utom hemmet) utreddes synen hos de experter som arbetar inom vård utom hemmet på vilka de särskilda behoven är hos barnen och ungdomarna och hur de inverkar på utformningen av vården utom hemmet, hur partnerskapen inom vården utom hemmet ser ut, vilken typ av stöd som erbjuds till fosterföräldrar eller dem som arbetar på institutioner och vilka faktorer som hindrar placering i familjevård.

Enkäten besvarades av 423 fosterföräldrar och yrkesverksamma inom vård- och uppfostringsarbete på barnskyddsanstalter samt professionella familjehem.

Enligt barnskyddslagen ska valet av plats för vård utom hemmet alltid styras av barns behov. Så är det dock inte alltid. Enligt utredningen är det bara i cirka hälften av fallen som valet tydligt styrs av barnets eller den unga personens behov.

- Faktorer som inte hade med barnets behov att göra var exempelvis kommunernas riktlinjer om att prioritera de egna institutionerna, önskemål från de biologiska föräldrarnas sida om var barnet skulle placeras eller den geografiska platsen för vården utom hemmet, berättar programdirektör Hanna Heinonen från Centralförbundet för Barnskydd, som utfört utredningen.

Institutionsvård prioriteras

Den ändring i barnskyddslagen som träder i kraft i början av nästa år förutsätter att vården av barn placerade utom hemmet endast kan anordnas som institutionell vård om den inte kan anordnas inom familjevården med hjälp av tillräckliga stödåtgärder i enlighet med barnets intresse. Endast cirka 33 procent av barnen som placeras i vård utom hemmet placeras för närvarande i familjevård. Enligt utredningen prioriteras institutionsvård fortfarande i onödan.

- De flesta besluten om att välja institutionsvård istället för familjevård fattas av orsaker som i sig inte bör hindra placering hos fosterfamilj, såsom inlärningssvårigheter, problem med skolgången eller revolt, påminner Heinonen.

- Efter lagändringen är det också viktigare än tidigare att vara på det klara med varför barnet eller den unga inte har placerats i familjevård och vilka barnets behov är, fortsätter Heinonen.

Enligt utredningen har man inte alltid heller tagit reda på barns och ungdomars behov i tillräcklig utsträckning innan väljer plats för vård utom hemmet, vilket i sig gör det svårt att anordna service.

Fosterföräldrarna lämnas i sticket

De anställda inom barnskyddet i den kommun som placerar barnet har ansvar för att under perioden för vården utom hemmet garantera nödvändigt stöd till såväl barnet som barnets föräldrar och platsen för vård utom hemmet.

Fosterföräldrarna får emellertid inte det stöd de behöver för sin uppgift. Omkring tre av tio av de fosterföräldrar som svarade på enkäten tyckte att de fick otillräckligt med stöd. De som var nöjda med det stöd de fick var enligt enkätsvaren de anställda på barnskyddsanstalterna.

- Stödet till fosterfamiljerna i samband med förberedelserna inför placeringen verkar vara tillräckligt. Stödet havererar dock efter att placeringen gjorts, säger Heinonen.

Barn som är placerade i vård utom hemmet behöver ofta utöver allmän service till barnfamiljer olika slags specialservice. Aktörerna inom vården utom hemmet måste dock alltför ofta kämpa för att barnet ska få den vård det behöver och tillräckligt med stöd.

- I utvärderingen av social- och hälsovårdstjänsterna och annan service som barn behöver och partnerskap genom dessa, var det mest framträdande bland svaren att man upplevt för långa köer. Det fanns också stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller tillgängligheten till tjänsterna, betonar Heinonen.

Partnerskapen bygger enligt utredningen alltför ofta på enskilda aktörers egna nätverk. Barnskyddsanstalter och professionella familjehem köper också partnerskap från privata aktörer. Fosterfamiljerna kan emellertid inte på samma sätt som institutioner dra nytta av expertkunskaperna inom den egna enheten och kan i regel inte heller använda sig av privata tjänster.

- En förutsättning för en fungerande vård utom hemmet är partnerskap som det inte ligger på aktörernas ansvar inom vårdens utom hemmet att arrangera. Ansvaret för att se till att tjänsterna tillhandahålls och för att sätta igång partnerskapen ligger hos den instans som genomför placeringen. Enligt av den här utredningen tar de dock inte sitt ansvar, understryker Heinonen.

Rapporten Sadoissa verkoissa sukkulointia - kumppanuudet sijaishuollossa finns att ladda ner på  www.lskl.fi/vaasa2011/media från och med den 4.10.2011 kl. 11.00. Du kan också beställa rapporten på förhand:hanna-mari.savolainen@lskl.fi eller tfn 044 329 0029.

Ytterligare information:
Informatör Hanna-Mari Savolainen
tfn 044 329 0029
hanna-mari.savolainen@lskl.fi

På de riksomfattande dagarna för vård utanför hemmet (Sijaishuollon päivät) i Vasa samlas 4-6.10.2011 över 700 deltagare för att diskutera temat för dagarna: Partnerskap för förnyelse av placeringen utom hemmet - i samarbete till stöd för barnet och familjen. Evenemanget, som Centralförbundet för Barnskydd står värd för, är det största årliga utbildningsevenemanget inom barnskyddet i Finland. Läs hela programmet: www.lskl.fi/vaasa2011

Centralförbundet för Barnskydd arrangerar dagarna för vård utanför hemmet i samarbete med Socialledning rf. Inom Nuorten Foorum är samarbetspartnerna även Pesäpuu rf:s Selviytyjät-team och Perhehoitoliiton Sinut ry.

Centralförbundet för Barnskydd är en paraplyorganisation inom barnskydd grundad år 1937 som arbetar för barnets bästa, påverkar beslutsfattandet som gäller barn tillsammans med sina medlemmar och sammanför olika parters expertis.  Förbundets medlemmar består av 94 organisationer och 36 kommuner eller samkommuner. Ytterligare information www.lskl.fi