Undersökning: Läkemedelsutgifterna kan tyglas genom att öka konsumentens ansvar

De läkemedelsersättningar som Folkpensionsanstalten betalar ökar för varje år. År 2022 betalade FPA sammanlagt 1,8 miljarder euro i läkemedelsersättningar. De läkemedelsersättningar som FPA betalat har fördubblats under de senaste tjugo åren. Enligt Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea kan synonympreparat vara upp till 70–90 procent förmånligare än originalpreparat. Ett läkemedelsutbyte kan dock göras på apoteket endast med kundens samtycke.  

I en färsk undersökning som genomförts av Statens ekonomiska forskningscentral VATT, Aalto-universitetet, Åbo universitet, ekonomiska centret Helsinki GSE och THL:s forskare utreds läkemedelsutbytes- och referensprissystemens inverkan på läkemedelsutgifterna och tillgången till läkemedel i Norden. I undersökningen granskas hur ändringar i regleringssystemen påverkar läkemedelsutgifterna per dagsdos, läkemedelspriserna och andra marknadsutfall. Resultaten av undersökningen visar att man genom regleringsåtgärder som påverkar konsumenternas ekonomiska incitament har uppnått betydande besparingar utan att äventyra tillgången till läkemedel.  

"Utgående från resultaten har Finlands referensprissystem medfört betydande besparingar i läkemedelsutgifterna, men det är möjligt att utveckla det nuvarande systemet genom att öka konsumenternas ekonomiska incitament och styra valen bättre mot de billigaste alternativen. I utvecklingen av regleringen bör man samtidigt se till att tillgången till läkemedel inte äventyras", säger specialforskare Markku Siikanen.  

Ekonomiska incitament styr efterfrågan mot förmånligare synonympreparat 

I Finland och de övriga nordiska länderna har man sedan 1990-talet utnyttjat styrningen av konsumenternas val som ett sätt att tygla läkemedelsutgifterna. Finland införde 2003 ett läkemedelsutbyte (generisk substitution), genom vilket apoteken med kundens samtycke har kunnat byta ut det av läkaren ordinerade läkemedelspreparatet mot ett av de billigaste preparaten, om läkaren inte har förbjudit läkemedelsutbyte. Enligt undersökningen hade ändringen inga betydande konsekvenser för läkemedelsutgifterna per dagsdos. 

År 2009 kompletterades läkemedelsutbytet i Finland med ett referensprissystem där läkemedlet har fastställts ett högsta pris (referenspris), för vilket ersättning kan betalas. Om priset på det läkemedel som konsumenten väljer är högre än referenspriset, är konsumenten tvungen att utöver självrisken betala den andel som överstiger referenspriset helt och hållet själv. I och med reformen minskade läkemedelsutgifterna per dagsdos med 13 procent utan att det påverkade tillgången till läkemedel. 

"Vår undersökning visar att de ekonomiska incitament som ställts för konsumenten har betydelse. I de nordiska länderna ingår i den sociala tryggheten ett omfattande system för läkemedelsersättning, som kan försämra konsumenternas vilja att gå med på läkemedelsutbyte, om inte systemet separat uppmuntrar konsumenterna att välja förmånliga produkter", säger Markku Siikanen.  

Utvecklingen av ekonomiska incitament kunde medföra större besparingar 

I undersökningen granskas sex olika styrmedel som påverkar konsumenternas val på den nordiska läkemedelsmarknaden. Under granskningsperioden används läkemedelsutbyte på apoteken i alla nordiska länder. Styrmedlen som använts har varierat från att dela prisinformation till olika ekonomiska incitament. Hur strikt de ekonomiska incitamenten är beror i stor utsträckning på vad som händer med läkemedelsersättningen som konsumenten får om valet inte riktas mot de billigaste produkterna.   

I referensprissystemet som använts i Finland sedan 2009 måste kunden själv betala skillnaden mellan den valda produkten och referenspriset. I Sverige har man sedan 2009 tillämpat ett referensprissystem som baserar sig på månatliga auktioner, där i regel endast den produkt som vunnit auktionen ersätts. 

Referensprissystemet som införts i Sverige minskade läkemedelsutgifterna per dagsdos med 29 procent utan att påverka tillgången till läkemedel under den granskade tidsperioden (36 månader). Största delen av besparingarna torde förklaras av den förändring som skett i konsumenternas beteende, eftersom förändringens inverkan på läkemedlens genomsnittliga partipriser är klart mindre än utgiftseffekten.  

"Vår undersökning visar att besparingarna i huvudsak beror på en förändring i konsumenternas beteende och endast i mindre utsträckning på en hårdare priskonkurrens mellan företagen. Därför bör man vid bedömningen av regleringssystemen fästa särskild uppmärksamhet vid kostnadsbesparingar och andra marknadsutfall, inte enbart vid prisändringar", säger Markku Siikanen. 

Regleringsreformer på den nordiska läkemedelsmarknaden 

I undersökningen jämförs samma läkemedelsmarknader i de nordiska länderna (exkl. Island). Genom att jämföra det land som genomför reformen med ett annat land, där det inte sker några förändringar vid tidpunkten för den undersökta regleringsreformen, kan man skapa en tillförlitlig forskningsuppläggning där man på ett trovärdigt sätt kan bedöma hur regleringsändringen påverkar läkemedelsutgifterna per dagsdos, priserna och andra marknadsutfall.  I undersökningen analyseras sammanlagt sex olika regleringsreformer.  

I undersökningen granskas i stället för enskilda produkter marknaden för läkemedel som innehåller samma aktiva substans. I de urval som inkluderats i granskningen varierar antalet marknader mellan 15 och 112, vilka täcker cirka 3,5–26 procent av den totala försäljningen på apoteksmarknaden i det granskade landet. Som material används omfattande partiförsäljningsmaterial av läkemedel från de nordiska länderna.