Storskarvsbeståndet i Finland ökade med över tio procent

Liksom förra året var ökningen av skarvbeståndet koncentrerad till södra Bottenhavet och Finska viken, där ökningen var 28 procent och 16 procent, cirka 2 500 och 1 500 bon respektive. I Kvarken steg antalet av skarvbon efter fem års nedgång med en ökning av cirka 720 bon. Däremot fortsatte beståndet att minska i Skärgårdshavet, där havsörnen är talrikast, med cirka 480 färre bon än föregående sommar och nästan 2 000 färre än 2019. I Bottenviken var antalet bon nästan oförändrat.

”Den estländska skarvpopulationen fördubblades till cirka 33 600 häckande par mellan 2015 och 2022 och den svenska häckande populationen har också ökat betydligt, medan populationerna i södra Östersjön har varit ganska stabila. Det är uppenbart att den kraftiga ökningen i våra grannländers populationer nu återspeglas som immigrerande skarvar hos oss”, säger forskaren Pekka Rusanen från Finlands miljöcentral Syke.

Den totala skarvpopulationen i Bottniska viken ökade med en femtedel. Det fanns cirka 16 900 bon i Bottniska viken, varav 11 900 i Bottenhavet, 2 750 i Kvarken och 2 250 i Bottenviken. I Finska viken fanns cirka 11 090 och i Skärgårdshavet 3 950 bon. I inlandet observerades återigen endast en koloni med fjorton bon i Päijänne-Tavastland.

Bottenhavet och Finska viken stod för 37 procent och 35 procent av landets skarvbon respektive, Skärgårdshavet för 12 procent och Kvarken och Bottenhavet för nio och sju procent respektive.

Hälften av häckningspopulationen i de sex största kolonierna

I Finland observerades 62 skarvkolonier som häckade på sammanlagt 93 skär eller öar. Åtta av kolonierna häckade i små grupper på sjömärken, linjetavlor eller fyrar.

De sex största kolonierna stod för hälften av det totala skarvbeståndet i Finland. Enbart i kolonin vid Raumo hamn, där 7 650 bon räknades, fanns nästan en fjärdedel av alla skarvbon. De nio näst största kolonierna, med 1 000–1 900 bon, fanns i Vasa, Björneborg (2 kolonier), Åbo, Raseborg, Kyrkslätt, Esbo, Borgå och Fredrikshamn.

Skarvkolonin vid Raumo hamn är den största fågelkolonin som någonsin observerats i Finland. Kolonin var också hem för ett havsörnspar för fjärde året i rad. 

”Kolonins naturliga utveckling är nu mest beroende av abundans av lämplig fiskföda för ungarna och av havsörnparets häckning i kolonin”, säger Rusanen. ”Det häckande örnparet skyddar skarvkolonin från predation av icke häckande unga örnar. Sommar efter sommar återkommande örnpredationen har varit ödesdiger även för flera stora kolonier. När ungproduktionen kraschar flyttar de gamla skarvarna till nya häckningsplatser.”

På kommunnivå ökade antalet skarvbon mest i Björneborg (1 735 bon), Vasa (1 490 bon), Raumo (820 bon) och Siikajoki (575 bon). Vasas enda betydande skarvkoloni återvände till sitt gamla häckningsskär efter två års frånvaro. I norra Bottenviken flyttade nästan hela populationen från Uleåborg till Siikajoki. Både i Esbo, Lovisa och Fredrikshamn fanns det 375–430 fler bon än föregående sommar.

Mest minskade skarvbeståndet i Korsholm, med 810 bon. Både Kristinestad, Nystad och Åbo hade 200–300 färre bon än föregående sommar.

Häckningsplatsernas sammanlagda areal var cirka 76 hektar. Andelen trädhäckande skarvar fortsatte att öka och utgjorde mer än 60 procent av det totala antalet bon, jämfört med endast en fjärdedel fem år tidigare. Häckningar i inre skärgården, närmare bebyggelse och i träd, har ökat i takt med havsörnens ökade predation.

Endast ett fåtal kolonier övergivna

I år var endast fyra av de ifjol aktiva kolonierna övergivna. Tretton kolonier hittades som var helt nya eller hade blivit bebodda igen efter några mellanår. De åtta helt nya kolonierna fanns i Karleby, Vörå, Korsnäs, Finström, Nådendal, Kyrkslätt, Borgå och Lovisa, och omfattade tillsammans cirka 340 bon.

Illegala störningar av skarvkolonier upptäcktes åtminstone i Kristinestad, Björneborg, Masko, Sibbo, Pyttis och Fredrikshamn. Av dessa misslyckades häckningen helt i Fredrikshamn. Även i Vörå och Finström misslyckades häckningen uppenbarligen på grund av illegal störning.

Storskarven är en återvändare

Storskarven är fridlyst året runt i Finland enligt naturvårdslagen och den finns inte på EU:s lista över jaktbara arter. I Östersjön har skarven återvänt till sin ursprungliga livsmiljö och omfattas inte av den nationella strategin för främmande arter.

Uppföljningen av storskarvsbeståndet koordineras av Finlands miljöcentral Syke. Uppföljningen ger grundläggande information om artens ekologi och utbredning. Vi tackar varmt de cirka 80 personer som deltog i inventeringen, sökandet och inspektionen av skarvkolonierna under sommaren 2024!