Vattenöversikt för oktober: De rikliga regnen i oktober förde också med sig försurningsolägenheter (landskapen i Österbotten)

Nederbörden i början av oktober fick vattenståndet att nå flödesnivåer

Under början av oktober föll kraftiga regn som gjorde att vattenståndet i många åar i Österbotten steg till nivåer som motsvarar genomsnittliga flödestoppar. I Skatila i nedre loppet av Kyro älv var vattenföringen som högst nästan 300 m3/s. Vattenföringen i Skatila var i genomsnitt 87 m3/s i oktober. Detta kan jämföras med genomsnittet 46 m3/s under perioden 1911–2024. I Keppo i nedre loppet av Lappo å var vattenföringen som högst cirka 180 m3/s och i Kaitfors i nedre loppet av Perho å cirka 85 m3/s. Den genomsnittliga vattenföringen i Lappo å och Perho å var i oktober på normala nivåer. I de små åarna längs kusten var vattenföringen hög bland annat i Lappfjärds å, Tjöck å, Närpes å och Toby–Laihela å. Exempelvis vid mätstationen i Perus i Lappfjärds å var vattenföringen som högst 110 m3/s och vid Allmänningsforsen i Närpes å nästan 100 m3/s.

Under andra hälften av oktober regnade det mindre och vattenståndet i vattendragen sjönk. Vattenståndet i sjöarna motsvarade i slutet av månaden nära genomsnittliga, med undantag av några sjöar. Vattenståndet i Kalajärvi och i Kivi- och Levalampi låg nästan 15 cm högre än vanligt. I de konstgjorda sjöarna Kyrkösjärvi och Vissavesi var vattenståndet cirka 15 cm lägre än vanligt.

Försurningsproblem följde med de höga flödena

I oktober blev vattnet i sjöarna snabbt kallare. I Lappajärvi sjönk vattentemperaturen från 10 grader i början av oktober till dryga 5 grader i slutet av månaden.

Vattenkvaliteten i åarna varierade avsevärt under oktober, både mellan de olika åarna och under månadens lopp. I de största åarna var fosfor- och sedimenthalterna normala eller till och med något lägre än vanligt för tidpunkten. De lägsta fosfor- och kvävehalterna uppmättes i Esse å och i Perho å, men även i Lappo å och Kyro älv var halterna tidvis tämligen låga. Kring mitten av månaden inföll emellertid ett avsnitt med stora flöden, som fick halterna att stiga kraftigt särskilt i de södra delarna av NTM-centralens verksamhetsområde. De högsta halterna uppmättes under flödestoppen i Närpes å och i Lappfjärds å, där exempelvis fosforhalterna var till och med exceptionellt höga. De kraftiga regnen förde även med sig försurningsolägenheter, då sura föreningar som bildats i alunjordar under den torra sommaren sköljdes ut i vattendragen. Av de större åarna var det dock endast i Lappo å där pH-värdet sjönk under 6, närmare bestämt låg det kring 5,5–5,7. I övriga större åar varierade pH-värdet mellan 6–6,7. I de små åarna nära kusten var försurningen kraftig och pH-värdet sjönk allmänt i dem under 5,5. De suraste vattnen där pH-värdet sjönk till 4,5–5 fanns i Toby–Laihela å, Malax å, Solf å, Vörå å och Lehmäjoki. Under tiden med försurning sjönk aluminiumhalterna till nivåer som är skadliga för vattenlevande organismer, såsom fiskar. Värst var avsnittet kring mitten av månaden. Försurningsproblemen kan ännu återkomma under slutet av året. Däremot observerades inga förekomster av blågröna alger i oktober.

Grundvattensituationen

I oktober blev vädret svalare och när träden fäller sina löv minskar avdunstningen betydligt. Som en följd av detta började grundvattenståndet stiga i slutet av september. Nivån kommer att fortsätta stiga tills tjälen bildas och/eller snön kommer. Grundvattenståndet ligger kring eller över genomsnittet för tidpunkten. Högst är grundvattenståndet i södra delen av Österbotten och i sydvästra delen av Södra Österbotten. I de östra delarna av Södra Österbotten är nivåerna nära normala. Det kan dock förekomma lokal variation. Vid de riksomfattande kontrollstationerna för grundvattenståndet i de österbottniska landskapen ligger grundvattenståndet i huvudsak över den genomsnittliga nivån för tidpunkten. Ett undantag finns i Bötom, där grundvattenståndet vid Rajamäki mätstation ligger cirka 1,0 meter högre än genomsnittet för tidpunkten.