NTM-centralen i Södra Österbotten har skyddat Kronomagasinet i Vasa (Österbotten)

Länsarkitekt C.A. Setterberg planerade Statens spannmålsmagasin år 1867. Byggnaden färdigställdes år 1872 och ersatte det gamla kronomagasinet som undkom Gamla Vasa brand. Spannmålsmagasinet är i två våningar och försett med valmtak. Stilen följer den okonstlade tegelgotiken som Setterberg tillägnade sig. Byggnadens fasader har delats in med lisener (kapitälfria tegelpilaster) i jämnstora ytor, som avgränsas av en rundbågsfris i den övre delen. På båda sidorna av mittgången som finns inuti tegelstommen har det byggts två stockstommar/ramverk som har delats in i fem olika spannmålssilon. Silorna är försedda med stockstomme och byggda i två våningar och sammanlagt cirka 3,3 miljoner liter spannmål har kunnat lagras i dem. Fasadfälten är försedda med små fönsteröppningar med stållucka i två våningar. På grund av silostrukturen har fönstren ingen egentlig belysningsbetydelse. Byggnaden har använts av Försvarsmakten åren 1926–1999, efter vilket den överläts till staden.

Tillsammans med Hovrätten, före detta Vattenöverdomstolen och Länsfängelset hör byggnaden till serien av offentliga byggnader som dominerar stadens strandparkslandskap i engelsk stil. Byggnaden är också en del av det värdefulla byggda kulturarvet av riksintresse (RKY) längs stadsstranden i Vasa. I Finland byggdes cirka 20 kronomagasin och sockenmagasin under tiden 1820–1912. De flesta kronomagasinen i Finland har tappat sin ursprungliga karaktär i samband med att användningsändamålet har ändrats. På basis av utredningar är Kronomagasinet i Vasa det enda ”stadsmagasinet” med tegelfasad, i vilket den ursprungliga interiörens viktigaste delar har bevarats. Kronomagasinet i Vasa har riksomfattande värde och skyddet av interiören kan inte tryggas genom de metoder som finns i lagen om områdesanvändning.