Formgivningens guldålder, rörelse och sagans värld har inspirerat till nya offentliga konstverk

Matias Karsikas: Tummelitens trädgård, 2024

Tummelitens trädgård av bildkonstnären Matias Karsikas hämtar in en hoper enormt stora bär, blommor och en jättelik ärtskida i inomhustrappan på daghemmet Ariel. I verket förenas klart glas, där ljus och reflexer spelar mot varandra, guldbelagd keramik och jordnära trämaterial.

Verket, som leker med olika skalor, refererar till Selma Lagerlöfs klassiska verk Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Berättelsen gav näring åt Matias Karsikas fantasi och fick honom att drömma om en liten värld. ”Som barn drömde jag om att vara lika liten som en tumme, och då såg bären jättelika ut och jag kunde äta av dem i det oändliga”, minns konstnären. 

Konsthistoriskt ingår blomstermotivet i den keramiska traditionen och verkets glänsande blommor i glas och keramik för tankarna till mönstren på inhemska kakelugnar eller dekorativ keramik. Svartvinbärsklasen återigen är en hyllning till formgivaren Birger Kaipiainen, vars poetiska och dekorativa föremål har inspirerat Karsikas. På det hela taget är naturen ett återkommande tema i Karsikas produktion. För honom symboliserar den livets resiliens och okuvliga uthållighet.

Matias Karsikas (f. 1989) bor och arbetar i Helsingfors. Hans arbete vilar starkt på egna, långt utvecklade metoder, som ofta är tidskrävande och tekniskt utmanande. Karsikas har studerat på Konstindustriella högskolan med inriktning på glas och keramik samt formgivning på Aalto-universitetet. 2020 valdes han till Årets unga designer.

Emma Rönnholm: Fragment av himmel, 2024

Emma Rönnholms Fragment av himmel är ett geometriskt moln som hänger från taket och består av tunna metallskivor. Verket är enkelt till formen, men ger betraktaren lön för mödan med sina överraskande formförändringar och vackra detaljer. Det är placerat ovanför trappavsatsen i Hoplaxskolan, där man ofta uppehåller sig, men varifrån man också rör sig i olika riktningar. Rönnholm har skapat ett verk som får kraft och väcker intresse precis tack vare transitionerna och de skiftande perspektiven.  

Materialen i verket är blänkande rostfritt stål och mässing. Ytan på plattorna har bearbetats måleriskt med olika tekniker, genom slipning, värmefärgning och lackering. På dagen spelar det inströmmande ljuset från trappfönstren på metallplattornas ytor, när det skymmer tar den för verket formgivna belysningen fram en rikedom av reflexer.

För sitt verk influerades Rönnholm av den optiska och kinetiska konst och design som var rådande under byggtiden för skolan vilken stod färdig 1952. Hon strävade efter att skapa ett tydligt och symmetriskt visuellt uttryck i verket, och samtidigt ge det en känsla av hantverk och överraskningsmoment

Emma Rönnholm (f. 1984) är verksam som bildkonstnär i Helsingfors. Hon utexaminerades 2011 från Bildkonstakademin där hon studerade måleri och skulptur. I hennes skulpturer och installationer förekommer ofta rörelse eller mekaniska element. Materialen och de tillhörande processerna är en central del av konstnärens arbete. Rönnholm har haft ett flertal separatutställningar och har deltagit i grupputställningar i Finland och utomlands.

Verken har finansierats genom enprocentsprincipen för konst: En viss del av Helsingfors stads budget för nybyggnads- eller renoveringsobjekt avsätts för att förverkliga ny offentlig konst. HAM Helsingfors konstmuseum fungerar som konstsakkunnig i konstprojekten och verken infogas i Helsingfors stads konstsamling, som förvaltas och kurateras av HAM. Med hjälp av procentprincipen har över 200 verk kunnat tillföras samlingen.