Vasa stads skogsbruksplan måste återförvisas till ny beredning (Österbotten)

Verkställande av planen i nuvarande form leder på många ställen till förstörelse och försämring av flygekorrens föröknings- och rastplatser, vilket strider mot naturvårdslagen. Verksamhetsmodellen för direktivarter som gjorts upp i samarbete med NTM-centralen, vilken var avsedd att utnyttjas i planer liknande skogsbruksplanen i syfte att förbättra framförhållningen när det gäller artskyddet, har inte beaktats. I avverkningarna utplånas ett stort antal förekomster av hänsynskrävande och hotade arter. Avverkningar omfattande nästan 300 hektar kommer att riktas till gamla skogar som är viktiga med avsikt på den biologiska mångfalden. Kalhuggningarna i skärgården skulle vara skadliga för de internationellt unika skogarna vid landhöjningskusten.  

NTM-centralen anser att det är viktigt att samordna skogsbruksplanen och planläggningen för att undvika motstridigheter och säkerställa hållbar markanvändning samt trygga en trivsam livsmiljö för invånarna. I skogsbruksplanen framförs exempelvis kalhuggningar, fröträds- och gallringsavverkningar i rekreationsområden, vilket strider mot generalplanen. Enligt planbestämmelsen ska rekreationsområdena i första hand bevaras i naturtillstånd, vilket betyder att avverkningarna äventyrar detta mål. Motstridigheter förekommer exempelvis i Gerby, Melmo, Högbacken, Korsnäståget och Sundom. I omgivningen runt Molnträsket måste behovet att styra friluftslivet beaktas i skogsanvändningen. I omgivningen runt Molnträsket har avverkningar ställvis planerats även i områden som reserverats för naturskydd (SL). I dessa naturskyddsområden får skyddsvärdena inte riskeras.

Kalhuggningar, restaureringsdikningar och dikningshögläggningar har framförts i Smedsby-Kapellbackens grundvattenområde som är viktigt för vattenförsörjningen. I grundvattenområdet bör jordbearbetningsåtgärder och kalhuggningar undvikas. Dikningar och dikningshögläggningar framförs också i många olika när-, frilufts- och rekreationsskogar. Restaureringsdikningarna och dikningshögläggningarna som har planerats på torvmarkerna ökar partikel- och närsaltsbelastningen i vattnen som ligger nedanför, ökar översvämningsriskerna och ökar koldioxidutsläppen. I skogsbruksplanen framförs dränerande åtgärder även i områden med sura sulfatjordar, där skogsbruk alltid orsakar en betydande risk för vattendragen som ligger nedanför.  

Molnträsket är Vasa vattentjänstverks enda betydande och oersättliga råvattenkälla och i planeringen av avverkningarna i Molnträskets omgivning har sannolikt konsekvenserna för vattendragen överhuvudtaget inte beaktats. De planerade åtgärderna i Molnträskets avrinningsområde är bland annat kalhuggning, gallring, högläggning och plantering, till och med mindre än 10 meter från strandlinjen. Vattendraget är grunt och känsligt för belastningstoppar och kemikalieolyckor. Ökad partikelbelastning kan påverka vattenuttaget. Förändringar i vattendragets tillstånd påverkar direkt dricksvattnet och kan hota cirka 60 000 personers tillgång till dricksvatten. 

Vasa har som mål att vara kolneutralt på 2020-talet, dvs. utsläppen bör motsvara högst den koldioxidmängd som Vasas kolsänkor binder. De omfattande avverkningarna som leder till förlust av kolsänkor och kolförråd stöder inte detta mål. Avverkningar planeras också på flera ställen där det finns rikliga kolförråd samt i gamla skogar. I skogsbruksplanen tar man inte ställning till anpassningen till klimatförändringen såsom valet av trädslag enligt växtplats.