Finansieringen av idrottsverksamhet är splittrad och upprätthåller existerande strukturer – knappt något statligt stöd för personer som rör på sig lite

Undervisnings- och kulturministeriet delar ut statliga idrottsanslag till många olika objekt som har stor frihet att främja idrottslagens syften på det sätt de anser bäst. Ministeriet åtgärdar bristen på strategisk styrning genom att dela ut specialunderstöd, vilket gör finansieringen splittrad och sådan att den upprätthåller befintliga strukturer. Ministeriets idrottspolitik fokuserar på understödsbesluten i stället för att vara styrande och riktgivande.

"I grundfinansieringen av anslagen för motion och idrott har man inte systematiskt inkluderat till exempel mål för elitidrotten eller ökningen av hela befolkningens fysiska aktivitet", säger Nina von Hertzen-Oosi, ledande effektivitetsrevisor vid Statens revisionsverk

Basfinansieringen omfattar till exempel idrottsutbildningscenter, allmänna understöd till organisationer som främjar idrott och motion och statsandelarna tillkommunerna för motion och idrott. Finansieringens mottagare kan främja elitidrotten med sin basfinansiering, men ministeriet har inte ställt upp tydliga mål som styr beviljandet av denna finansiering.  

Knappt med stöd till personer som rör på sig lite

undervisnings- och kulturministeriet allokerar årligen cirka 40 miljoner euro som allmänt understöd till organisationer som främjar motion och idrott och dessutom får organisationerna olika specialunderstöd. Det finns ingen information om hur understöden har bidragit till att uppnå målen som fastställs i idrottslagen.

"Risken är att understödssystemet upprätthåller strukturerna inom medborgarverksamheten som inte längre motsvarar behovet av mobilitet och delaktighet hos medborgarna", konstaterar von Hertzen-Oosi. 

Kommunerna har ett bredare ansvar än staten när det gäller att få medborgarna att röra på sig. Ministeriet har riktat både statsandelar till kommunernas idrottsverksamhet och investerings- och specialunderstöd till kommunerna för samma ändamål. Statsandelarnas hävstångseffekt på målen med idrottspolitiken är obefintlig.  

Det finns knappt om finansiering för att aktivera medborgare som rör på sig lite, med undantag av understöd och åtgärder för en motionsinriktad livsstil såsom programmet Finland i rörelse. Till exempel idrottsutbildningscentren främjar inte längre motion för hela befolkningen, eftersom de i allt högre grad fokuserar på elitidrott och träning. 

"I centren finns omfattande och mångsidiga förhållanden för att främja motion, välbefinnande och idrott hos olika befolkningsgrupper, men tjänsterna utnyttjas till största delen av personer som redan är aktiva och motionerar mycket. Förhållandena skulle också vara utmärkta för att främja motion för befolkningsgrupper med nedsatt funktionsförmåga eller personer som motionerar lite på annat sätt", säger von Hertzen-Oosi. 

I sin revision utredde Statens revisionsverk hur väl den statliga idrottspolitiska styrningen och finansieringen har främjat idrottspolitiska mål.    

Bekanta dig med publikationen: Statens idrottsverksamhet