Regeringens proposition om ändring av social- och hälsovårdens finansiering bestraffar hårt dem som har sparat

— Naturligtvis är utkastet till regeringens proposition en stor besvikelse för välfärdsområdet och våra invånare. Finansieringen skulle flyttas bort från de områden som har sparat i ett tidigare skede eller mer målmedvetet än andra. De ändringsförslag som bygger på THL:s expertutredningar har lämnats obeaktade i propositionen. Finansieringslagen innehåller dock redan fungerande instrument för att hjälpa de krisdrabbade välfärdsområdena. Dessa är bland annat utvärderingsförfarande och tilläggsfinansiering, konstaterar Västra Nylands välfärdsområdesdirektör Sanna Svahn.

I social- och hälsovårdsreformen hade Västra Nylands välfärdsområde ett sämre utgångsläge än genomsnittet. Finansieringsunderskottet för 2023 var –6,6 procent, medan det i Finland i genomsnitt var –5,9 procent. Västnyländska förtroendevalda, tjänsteinnehavare och hela organisationen tog situationen och anpassningsbehoven på största allvar, och redan 2024 gjorde välfärdsområdet besparingar som saknar motstycke inom social- och hälsovårdssektorn i Finland. Utgiftsnivån pressades under ett års tid ned till den nivå som finansieringslagen förutsätter.

— Tack vare de snabba men också smärtsamma anpassningsåtgärderna lyckas Västra Nylands välfärdsområde täcka underskotten. Ändringen kommer självklart att påverka utvecklingstakten i välfärdsområdet. För allt det förtjänstfulla arbetet och för den framgångsrika hanteringen av besparingsutmaningen belönas organisationen med en permanent nedskärning av finansieringen på tiotals miljoner euro, reflekterar Svahn kring konsekvenserna av propositionen för det pågående utvecklingsarbetet av tjänsterna.

Enligt propositionen riktas de största nedskärningarna till välfärdsområden som bedöms vara ekonomiskt bärkraftiga. I verkligheten blir befolkningen i Västnyland äldre, större, flerspråkigare och urbanare i snabb takt – allt detta ökar kostnaderna, och nedskärningen av finansieringen tar inte hänsyn till dessa faktorer som påverkar det verkliga servicebehovet. Det att diagnoserna som ställs inom den privata hälso- och sjukvården avlägsnas från finansieringskalkylen försvagar ytterligare i synnerhet finansieringen av välfärdsområdena i södra Finland.

— Välfärdsområdena är inte kommuner. Det finns inget samband mellan livskraft och underskott. Finansieringen kommer från staten och baseras inte på lokala skatter. I finansieringen beaktas dock åldersstrukturen fullt ut. Därför varierar finansieringen per invånare från Västnylands lägsta nivå på 4 052 euro till Södra Savolax högsta nivå på 6 055 euro per invånare. Enligt min uppfattning ska de permanenta kriterierna för finansieringssystemet ändras endast om ändringarna gör det möjligt att beakta det faktiska servicebehovet bättre än tidigare, konstaterar Svahn.