Hälften av kommunerna har problem med tomma social- och hälsovårdsfastigheter

I social- och hälsovårdsreformen förblev kommunerna ägare till sina social- och hälsovårdsfastigheter. Välfärdsområdena ålades att kvarstå som hyresgäster i fastigheterna i tre år. Tidsfristen löpte ut vid utgången av 2025. Om välfärdsområdet har fortsatt sin verksamhet i kommunens fastighet år 2026, ska ett nytt hyresavtal ha upprättats.

– I hyresförhandlingarna körde välfärdsområdena över kommunernas förslag på skäliga hyresnivåer. Små kommuner och också en del av de större kommunerna satt illa till i förhandlingarna. Som små aktörer hade de ingen förhandlingskraft gentemot välfärdsområdena, säger Mikko Simpanen, utvecklingschef för kommunernas lokaler.

– En fjärdedel av kommunerna gick med på exceptionellt låga hyror för att bevara närservicen. De nya hyrorna räcker inte för att bygga upp en buffert för framtida reparationer av fastigheterna, säger Simpanen.

Samtidigt har drygt en fjärdedel av de tillfrågade kommunernas social- och hälsovårdsfastigheter stått tomma eller varit underutnyttjade sedan början av 2026. År 2025 hade dessa kommuner 1 480 fastigheter uthyrda till välfärdsområdena. Från början av år 2026 är 1 335 fastigheter uthyrda. I 244 av dessa fastigheter hyr välfärdsområdet mindre lokaler än tidigare.

Två av tre kommuner har inte längre någon fastighetsmarknad

Om välfärdsområdet fortsätter hyresförhållandet ska kommunen enligt kommunallagen bedöma om fastigheten ska bolagiseras. Enligt lagen ska kommunen bedöma hur den egna verksamheten påverkar marknaden. Fastighetsverksamheten måste bolagiseras om det finns en marknad för fastigheterna.

Bolagiseringen säkerställer att hyresnivån för kommunens fastigheter är marknadsmässig och att kommunen agerar på samma sätt som andra aktörer på fastighetsmarknaden.

Av de tillfrågade uppgav 69 procent att social- och hälsovårdsfastigheterna i deras kommun inte har bolagiserats. I kommuner med färre än 5 000 invånare har 83 procent av kommunerna inte bolagiserat fastigheterna.

– Dessa kommuner har bedömt att det tyvärr inte längre finns någon fastighetsmarknad i deras område. Det finns just ingen som bygger eller investerar i byggnader längre. Det finns ingen användning för byggnaderna och investerare får ingen avkastning på dem. Detta förmedlar ett dystert budskap om avfolkningen av våra kommuner och konsekvenserna av de pågående demografiska förändringarna, säger Mikko Simpanen.