Förvaltningsdomstolen upphävde delar av Nylandsplanen 2050, som utgörs av en helhet av landskapsplaner. Största delen av besvären avslogs.

Nylands landskapsfullmäktige godkände i augusti 2020 med tre separata beslut Helsingforsregionens, Östra Nylands och Västra Nylands etapplandskapsplaner, som tillsammans styr markanvändningen på hela Nylands landskaps område. Landskapsplanerna har avsetts ersätta de landskapsplaner som tidigare varit i kraft i Nyland, frånsett vissa undantag. Besluten var föremål för sammanlagt 35 besvär i förvaltningsdomstolen. 22 besvär gällde Helsingforsregionens etapplandskapsplan, 6 Östra Nylands etapplandskapsplan och 7 Västra Nylands etapplandskapsplan.

Förvaltningsdomstolen upphävde på besvär av naturskyddsföreningar besluten om landskapsplanerna till den del man i besluten hade upphävt beteckningar som gäller Natura 2000-områden och beteckningar som gäller naturskyddsområden i de tidigare landskapsplanerna. Landskapsplanerna fyllde till dessa delar inte innehållskravet om att naturvärdena ska värnas och inte heller den styrande verkan som förutsätts av en landskapsplan. Med anledning av förvaltningsdomstolens beslut förblev de ovannämnda skyddsbeteckningarna som presenterats i de tidigare landskapsplanerna således i kraft i sin helhet.

Förvaltningsdomstolen upphävde dessutom på besvär av Nylands NTM-central en del av den planbeteckning som gällde de undre gränserna för storleken på stora detaljhandelsenheter annanstans än i huvudstadsregionen. Man hade bestämt med landskapsplanen att en detaljhandelsaffär har regionala verkningar på dessa områden först vid en våningsyta på 10 000 m2. Den undre gränsen var dock tillsammans med övriga lösningar för handeln så hög, att denna lösning i landskapsplanen inte mera kunde styra placeringen av de stora enheterna. I ljuset av utredningarna hade man inte till överklagade delar säkerställt att lösningarna för detaljhandeln inte skulle ha betydande verkningar på centrumområdenas kommersiella tjänster samt på tillgängligheten till tjänster med kollektivtrafik och lätt trafik. Av utredningarna kunde man inte heller dra slutsatsen att den valda lösningen skulle befrämja utvecklingen av ett sådant servicenät där avstånden för att uträtta ärenden är skäliga och de skadliga verkningarna av trafiken möjligast lindriga.

I övrigt avslogs besvären. Således avslogs till exempel de besvär (10 stycken) som riktade sig mot den depåbeteckning för tung spårtrafik som anvisats på Bobäck-Mankbys område, de besvär som gällde planbeteckningarna som möjliggör en förtätning av Vårdö och Brändö, besvären över sträckningen av en tunnel mellan Helsingfors och Tallinn samt besvären som gällde nytt byggande i Hista, Myntbacka och Lempola. Vidare avslogs ett stort antal besvär som gällde enskilda objekt som anförts dels av markägare och dels av naturskyddsorganisationer.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte mera finns anledning att hålla i kraft det av domstolen 22.1.2021 förordnade verkställighetsförbudet till de delar besvären avslagits.