Snygg, trevlig, rolig tjej. Henne vill man ju ligga med.

Så tänker Patrik kanske, innan hans tankar strövar vidare till något helt annat. Klara, för sin del, har fokus. Hon tänker ständigt på sin chef Patrik Lundgren, hon vill att han ska smeka hennes rumpa som man smeker ett marsvin och hon önskar han kunde ge henne lite eftermiddagssmisk. Bara så där.

Klara är i trettioårsåldern och har ett halvbra jobb i Stockholms mediavärld. Hon har bulimiska tendenser och problem med magen men hon har också något mycket fint: en livlig fantasi. Som dessvärre hakat upp sig på just Patrik Lundgren, en stadgad medieman som är lika karismatisk som störig.

Problemet är att det bara är i sina fantasier som Klara lever livet fullt ut. Patrik Lundgren är en energitjuv, och den energin vill Klara ha tillbaka. Hon måste få Patrik Lundgren att tänka på henne till vilket pris som helst. Nu är det Klaras tid att styra och ställa.

Oskön karaktär

Josefin Soncks debutroman dyker in i en besatt kvinnas huvud. Huvudpersonen Klara är ingen enkel ekvation, men Sonck har aldrig gillat hjältesagor där det är lätt att dela upp karaktärerna i goda och onda.

– Klara är en ganska oskön person som tänker elaka tankar om de flesta runt omkring henne.

Klara är alltså åtminstone taskig. Men hon är också sorglig och rolig. Därför är hon en person som man både gillar och ogillar.

– Det är roligare när det skaver. Som det gör i de flesta människor.

Fantasin som fängelse

I autofiktionens tid undrar man hur mycket av Klara är inspirerad av författaren Sonck. Hon medger åtminstone ingen besatthet.

– Jag har också livlig fantasi och är något av en dagdrömmare, men jag är betydligt mer virrig och disträ än Klara.

Klara lever mycket i sin fantasi och fantasin är det vackraste en människa kan ha, enligt Sonck. Men den kan gå till överdrift.

– Man missar verkligheten om man bara lever i sin fantasi. Och det är precis det Klara har insett. Hon älskar sin fantasi, men förstår att den också är hennes fängelse. Och ibland har hon ganska svårt att skilja på verklighet och sin egen inre värld.

Debuterade före pensioneringen

Sonck är kulturfältets jonglör och har bland annat skrivit manus för radio och tv, och stått på teater- och ståuppscenen. Att skriva en roman är ett helt annat hantverk än standup. Romanen ger möjlighet att bygga upp större helheter.

– I standup måste du fort få publiken att förstå din tanke och du måste själv ta ansvar för allt du säger. Skriver man ett manus med olika karaktärer kan man spegla tankegångar mot varandra på ett mer mångfacetterat sätt.

Josefin Sonck har alltid önskat ge ut en bok, men hade tänkt att det blir aktuellt i ett senare skede av livet, kanske först som pensionär.

– Nu får jag sätta upp nya planer för mitt eventuella liv efter 65. Nej just det, jag är kulturarbetare, jag kommer aldrig att gå i pension.

Romanen Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren har recensionsdatum torsdag 15.10.

Boken kommer ur tryck inom några dagar, sedan får du lägga händerna på ett exemplar. Pdf-version finns förstås redan nu.