HU: Evolution i yttre skärgården: skärgårdssorkarna stora och långbenta

HELSINGFORS UNIVERSITET
Kommunikationsenheten / Vetenskapscampus Vik   
4.8.2010

HU: Evolution i yttre skärgården: skärgårdssorkarna stora och långbenta

Enligt evolutionsteorin gynnar det naturliga urvalet sådana drag som
främjar populationers spridning till nya områden. Det finns emellertid
relativt lite empiriskt bevismaterial som stöder teorin.  Forskare vid
Helsingfors universitets bio- och miljövetenskapliga fakultet rapporterar
nu tillsammans med svenska kolleger om en snabb evolution av egenskaper
som främjar utbredningen av populationer i den yttre skärgården.
Resultaten publiceras denna vecka i tidskriften Proceedings of the Royal
Society B.

Forskarna upptäckte i en fältstudie att åkersorkarna (Microtus agrestis) i
Stockholms ytterskärgård är större och mera långbenta än deras artfränder
på fastlandet. Åkersorkarna i studien har samma härkomst, för
skärgårdssorkarnas boplatser framträdde först för 500-1 000 år sedan, som
en följd av landhöjningen efter istiden. De åkersorkar som erövrade
holmarna som stigit upp ur havet tog sig simmande ut från fastlandet.

Forskarna mätte och vägde åkersorkarna på två platser på fastlandet och på
sex platser i den yttre skärgården under åren 1983-1987. Sedan uppfödde de
fastlands- och skärgårdssorkarnas avkommor i laboratorium under tre år.
Genom laboratorieuppfödningen kontrollerade de att skillnaderna i fenotyp
(kroppsstorlek, benlängd) mellan populationerna var ärftliga, och inte
till exempel ett resultat av den tillgängliga födan eller andra faktorer i
uppväxtmiljön.  Skärgårdssorkarnas avkommor blev också stora och
långbenta. Hastigheten av de evolutiva förändringarna mätt i darwin är
svindlande.

Resultaten visar att skärgårdssorkarna genom naturligt urval har anpassat
sig genetiskt till en överlevnad i de karga förhållandena i
ytterskärgården. Kroppsstorleken och de långa benen hjälper dem att sprida
sig genom simning. De långa bakbenen förbättrar också stötkraften och ger
fart vid simningen. De stora individerna är uthålligare än de små och
orkar ta sig fram längre sträckor både på land och i vattnet. De är på
grund av sin massa inte lika utsatta för hypotermi som sina mindre
artfränder.

Populationerna av åkersork i Stockholms ytterskärgård erbjöd forskarna ett
utmärkt modellsystem för att testa evolutionsteorins prognoser. Resultaten
kastar ljus över och understryker återigen öpopulationernas (jfr.
Galapagosöarna) värde för evolutionsforskningen. De djurarter som har
specialiserat sig på skärgårdsliv är också i sig värdefulla med tanke på
deras biologiska mångfald.

För mer information kontakta:
Akademiprofessor Juha Merilä
juha.merila@helsinki.fi
Tfn +358 40 8374165

Vänliga hälsningar

Nathalie Edman
Svenskspråkig informatör

Kommunikationsenheten
PB 33 (Fabiansgatan 18) 000 14 Helsingfors universitet
Telefon: (09) 191 22761, 050 4154473
E-post: nathalie.edman@helsinki.fi