Algblomningar och döda bottnar till trots – den totala övergödningen i Östersjön har faktiskt minskat

För 35 år sedan rådde badförbud på många platser längs Östersjöns kust. Vattnet var så hårt förorenat att det ansågs hälsovådligt.

I dag är situationen en annan. Även om Östersjön fortfarande är ett hårt belastat hav har tillståndet blivit bättre tack vare många års internationellt samarbete kring åtgärder för att minska tillförseln av näringsämnen från land, visar den nya studien.

– Vi kan konstatera förbättringar i de flesta öppna delområden av Östersjön, säger Jesper Andersen, forskningsledare vid NIVA Danmark och en av författarna till studien.

Studien Long-term temporal and spatial trends in the eutrophication status of the Baltic Sea, nyligen publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biological Reviews, ger en unik översikt av hur övergödningen har utvecklats i olika delar av Östersjön under det senaste århundradet, från 1901 till 2012.

– Vår studie dokumenterar de allra första tecknen på återhämtning i Östersjön. Det är glädjande att se att de senaste årtiondenas insatser för att minska kväve- och fosfortillförseln från länderna runt Östersjön nu börjar få effekt.

De tydligaste förbättringarna syns i Kattegatt. Men även i områden som södra Egentliga Östersjön syns samma positiva trend.

Övergödningsproblematiken i Östersjön diskuteras oftast i betydligt dystrare termer, inte minst i medierapporteringen. Utbredningen av syrefria så kallade döda bottnar är rekordstor. Och ingen har väl kunnat undgå sommaren ymniga algblomningar.

Så stämmer det verkligen, har övergödningen minskat i Östersjön?

– Ja! Utifrån de data som finns, svarar Jesper Andersen.

– Lite förenklat kan man säga att indikatorerna i de pelagiska delarna av havet har förbättrats avsevärt medan situationen närmare havsbotten har försämrats i vissa områden. Men totalt sett är alltså förbättringarna större än försämringarna.

I studien utvärderas även miljöövervakningen och tillgången till data, som ligger till grund för tillförlitliga bedömningar. Under 1960-talet infördes nationella miljöövervakningsprogram. Men sedan dess, och särskilt under senare årtionden, har tillgången på miljödata försämrats.

Enligt Jesper Andersen kan en fortsatt nedmontering av miljöövervakningen få allvarliga konsekvenser för forskarnas möjligheter att dokumentera långsiktiga trender och förstå framtida storskaliga förändringar i Östersjöns ekologi.

– Miljarder kronor spenderas på att reducera näringsbelastningen och därmed försöka minska övergödningen. Då vore det konstigt om man inte också satsade på att dokumentera de faktiska effekterna av dessa investeringar.

Fakta: Så gjordes studien

Forskarna har samlat stora mängder historiska miljödata från nationell miljöövervakning. En viktig källa var databasen DAS hos Baltic Nest Institutet vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Utifrån en uppsättning vedertagna indikatorer, och med hjälp av det indikatorbaserade bedömningsverktyget HEAT 3.0, kartlades och klassificerades övergödningens föränderliga status över tid i olika delar av Östersjön.

Fakta: Övergödning under 100 år

För drygt hundra år sedan kunde Östersjön klassificeras som ”inte påverkad” av övergödning. Övergödningen tog fart på allvar under 1950-talet, i takt med att belastningen från land ökade dramatiskt. En tydlig kulmen nåddes i början av 1980-talet. Sedan dess har den externa näringsbelastningen gradvis minskat, mycket till följd av moderniserad avloppsrening och åtgärder inom jordbruket i länderna runt Östersjön.