Östersjöns övervakningsresor: Fosforhalten i det bottennära vattnet har ökat i Bottenviken

Under sensommaren gick Arandas övervakningsresa till Finska viken, Skärgårdshavet, norra delarna av Egentliga Östersjön, Ålands hav, Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken. Kustövervakningsresan omfattade östra Finska vikens och Skärgårdshavets kustområden. Under resorna samlade man utöver information om näringsämnes- och syresituationen även in uppgifter bland annat om variabler som beskriver klimatförändringens effekter på den marina miljön samt information om bottenfaunan och planktonsamhällena. Näringsobservationerna i slutet av sommaren är viktiga för uppdateringen av de indikatorer som används i Östersjökommissionens (HELCOM) bedömning av eutrofieringssituationen.

Syre- och näringsämnessituationen i det bottennära vattnet samt bottenfaunan sommaren 2023

Finska viken

I Finska viken är syresituationen i djupområdena på öppet hav fortfarande dålig, vilket gör det möjligt för fosforreserverna i bottensedimentet att frigöras och på så sätt ökar fosfatfosformängden i det bottennära vattnet. Utifrån observationerna i juni förekom bottenfauna endast på en liten del av observationsstationerna på öppet hav. På över 60 meters djup var bottnarna som regel döda. I östra Finska vikens inre skärgård påträffades däremot bottenfauna som är typisk för näringsrika inre vikar. I den yttre skärgården ledbottnarna som är utsatta för inverkan av det öppna havets djupvatten av syrebrist. I dessa områden förekom endast bottenarter som tål syrefattiga förhållanden.

Bottniska viken

Halten av bottennära fosfatfosfor i Bottenvikens öppna hav har fortsatt att öka de senaste åren. Syresituationen i området är dock utmärkt i hela vattenpelaren, så ökningen är inte en följd av inre belastning. I fortsättningen är det skäl att följa upp ifall bottnarnas förmåga att binda fosfor i havsområdet har försämrats eller om det är fråga om fosfor som strömmat in från Östersjöns huvudbassäng via Bottenhavet. I Bottenhavet är syresituationen nära bottnen fortfarande god, även om den har försämrats över en längre tid. Bottenfaunan i området är riklig och i gott tillstånd.

Skärgårdshavet

I Skärgårdshavet koncentrerades övervakningen i sommar till de mellersta delarna av havsområdet. Observationer gjordes särskilt längs linjer från Erstan och Pemarviken ut till den yttre skärgården. Syrehalten på bottnen i de inre delarna av Skärgårdshavet var god eller måttlig. Vid vissa observationsstationer var syrehalten dock exceptionellt låg jämfört med tidigare år, även om det inte förekom någon direkt syrebrist. Bottenfaunan i Skärgårdshavet är i regel mångsidig och riklig. På öppet hav söder om Skärgårdshavet, i de norra delarna av Egentliga Östersjön, är djupvattnet under det permanenta salthaltssprångskiktet i huvudbassängen syrefritt och bottenfauna saknas helt.

HELCOMs färska bedömning: Eutrofieringssituationen i havsområdena kring Finland är till största delen måttlig eller otillfredsställande

Målet för Finlands havsvård är att uppnå en god status i hela vårt havsområde. I Östersjöns skyddskommissions (HELCOM) arbete, där Finland aktivt deltar, är målet också en god ekologisk status i Östersjön. HELCOM uppdaterar bedömningen av Östersjöns status med sex års mellanrum. Den senaste bedömningen av eutrofieringssituationen publicerades i juni 2023. Enligt den är eutrofieringstatusen otillfredsställande i de öppna havsområdena kring Finland och till största delen måttlig i kustområdena.

HELCOMs bedömning av eutrofieringen grundar sig på flera indikatorer som beskriver havets tillstånd. Observationerna som görs på Finlands miljöcentrals övervakningsresor av bland annat näringsämnes- och syresituationen samt bottenfaunan och planktonsamhällena utnyttjas i uppdateringen av indikatorer som beskriver förändringarna i eutrofierings- och mångfaldstillståndet.

Enligt HELCOMs bedömning är bottenfaunans och det bottennära vattnets tillstånd otillfredsställande i de öppna havsområdena i Egentliga Östersjön söder om Finska viken och Skärgårdshavet. Syreskulden som beskriver tillståndet i djupområdena i västra Finska viken och Egentliga Östersjön har ökat under de två senaste decennierna. I de grundare öppna havsområdena i östra Finska viken har  syresituationen i det bottennära vattnet också försämrats. På grund av den dåliga syresituationen mår också bottenfaunan i Finska viken dåligt. Syresituationen har påverkats särskilt av att salt, syrefattigt och näringsrikt vatten från Östersjöns huvudbassäng har strömmat till Finska viken.

I Bottenvikens öppna havsområden är syresituationen nära bottnen däremot utmärkt och i Bottenhavet och även i Kvarken är den god. Bottenfaunan i området mår bra. Syrebrist förekommer inte på bottnarna i de öppna havsområdena i Bottenviken samt i Bottenhavet och Kvarken, eftersom trösklarna i Ålands hav förhindrar att salt djupvatten, som ökar risken för permanent skiktning, strömmar in från Egentliga Östersjön. Situationen i Bottniska viken har dock försämrats långsamt under det senaste decenniet. Näringsbelastningen från havsområdets eget avrinningsområde har inte ökat, men fosfor tillkommer från Östersjöns huvudbassäng. Trots bottnarnas goda skick har eutrofieringssituationen i havsområdena bedömts vara otillfredsställande på grund av de förhöjda fosfor- och alghalterna i ytskiktet.

Under samma period har belastningen av kväve- och fosfornäringsämnen som transporteras från landområdena ut i havet minskat betydligt i hela Östersjöområdet. Den minskade belastningen syns dock som en förbättring av havets tillstånd med lång fördröjning, eftersom återhämtningen bromsas upp av näringsreserver som samlats i havet under årtiondenas lopp. I syrefria förhållanden frigörs särskilt fosfor från bottensedimentet som lagrats där som så kallad intern belastning.

Vattenmassornas rörelser i Egentliga Östersjön har en betydande inverkan särskilt på tillståndet i Finska vikens kustvatten och yttre Skärgårdshavet. På lång sikt är det viktigt att minska näringsbelastningen från land och luft och stävja klimatförändringen för att uppnå en god status i Östersjön. Våra egna åtgärder kan påverka tillståndet i våra inre kustvatten även på kortare sikt.