HFD: Dispensen för jakt på björn hösten 2022 lagstridig

Enligt habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta åtgärder för införande av förbud mot att i naturen avsiktligt fånga eller döda exemplar av alla arter som nämns i bilaga IV (a). Till dessa arter hör bland annat björn, varg utanför renskötselområdet och lo. Undantag från förbudet kräver att tre förutsättningar uppfylls. För det första måste det finnas en viss i direktivet stadgad grund för att bevilja undantag. För det andra får det inte finnas någon annan tillfredsställande lösning för att uppfylla grunden i fråga och för det tredje får undantaget inte inverka menligt på möjligheterna att uppnå en gynnsam bevarandestatus för artens bestånd. Om ingen grund föreligger får undantag inte baseras enbart till exempel på det att artens bestånd skulle vara livskraftigt.

EU-rätten i avgörande ställning

De förutsättningar som nämns i direktivet har verkställts med jaktlagen, vilken ska tolkas i enlighet med EU-domstolens förhandsavgöranden som styr tolkningen av direktivet. De nationella myndigheterna och domstolarna är bundna av förhandsavgörandena. I Finland har högsta förvaltningsdomstolen efter att ha fått EU-domstolens förhandsavgörande år 2020 avgjort besvären som hade anförts gällande stamvårdande jakt på varg. Högsta förvaltningsdomstolen har år 2022 även avgjort besvären i ett ärende som gällde stamvårdande jakt på lo i enlighet med de rättsregler som framgår av förhandsavgörandet.
I alla de ärenden som nu avgjorts hade dispensen beviljats i så kallat stamvårdande syfte. Som grunder hade nämnts upprätthållandet av björnjaktskulturen och en adaptiv förvaltning av björnbeståndet i enlighet med principen om bärkraftigt nyttjande. I ärendena var det således inte fråga om ett i habitatdirektivet avsett dödande av exemplar av en strikt skyddad art bland annat av orsaker som gäller allmän säkerhet eller för att förhindra betydande egendomsskador.

I högsta förvaltningsdomstolen avgjordes ansökningarna om besvärstillstånd som gällde beslut från tre förvaltningsdomstolar samtidigt. Norra Finlands förvaltningsdomstol hade avslagit en naturskyddsorganisations besvär och organisationen sökte ändring i det här beslutet. Östra Finlands och Tavastehus förvaltningsdomstolar hade å sin sida upphävt viltcentralens beslut. Ändringssökande var till denna del Finlands viltcentral och personen som hade ansökt om jakttillstånd.

I sina publicerade prejudikat (HFD 2023:99 och HFD 2023:100) konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att enbart det att den stamvårdande jakten inte de facto skulle ha någon negativ inverkan på artens skyddsnivå inte har någon betydelse. Alla förutsättningarna för beviljande av dispens måste uppfyllas. Adaptiv förvaltning av björnbeståndet och upprätthållande av björnjaktskulturen var inte i sig godtagbara grunder för att avvika från skyddet.

Grunden för dispens måste specificeras noggrant

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i sig är klart att ett alltför tätt björnbestånd orsakar sådana problem som i praktiken endast kan lösas på sätt som orsakar åtminstone någon skada för björnbeståndet. Med beaktande av detta är det inte uteslutet att anse det vara en godtagbar dispensgrund att kontrollerat minska på björnarnas antal för att lindra de sociala problem som orsakas av att björnbeståndet blir tätare. Undantag som grundas sig på 16 artikeln 1 punkten i habitatdirektivet kan dock endast tillämpas konkret och i enskilda fall och enbart om det exempelvis finns ett särskilt regionalt problem eller en situation som orsakas av en för stor tillväxt av björnstammen och som måste åtgärdas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att dispensen måste grunda sig på en tillräcklig utredning om de nämnda inverkningarna specifikt på området som ansökan om dispens gäller. Av Finlands viltcentrals beslut i ärendena i fråga framgick dock inte klart och exakt vilka i habitatdirektivet stadgade godkända mål som hade eftersträvats med den stamvårdande jakten på björn på det ansökta området. Finlands viltcentrals beslut gällande beviljande av dispens var således lagstridiga. Högsta förvaltningsdomstolen tog därför inte ställning till huruvida förutsättningarna för dispens uppfylldes till den del de gäller bibehållandet av en gynnsam bevarandestatus eller avsaknaden av någon annan tillfredsställande lösning.

HFD 2023:99 (på finska)

HFD 2023:100 (på finska)