De nya hållbarhetsberäkningarna för Esbo är fortfarande dystra och verkligheten är ännu dystrare – det finns inga förutsättningar för att godkänna lagarna om en vårdreform

Vårdreformen skulle drabba Esbo på många olika sätt. Finansieringen av basservice för Esboborna skulle minska med nästan 100 miljoner euro per år före övergångsperiodernas slut.

Finansieringen av social- och hälsovården skulle enligt behovskriterierna skäras ner med 29 miljoner euro. Dessutom skulle en ökning av behovet av social- och hälsovård inte finansieras fullt ut.

Nedskärningen av skattefinansieringen skulle försämra balansen i stadens ekonomi med 12 miljoner euro. En snedvridning av finansieringsstrukturen minskar ökningen av statsandelarna, vars effekt fram till 2030 är minst 20 miljoner euro per år. Dessutom skulle staden bli med 10 miljoner euro i sektorernas gemensamma kostnader, kostnader som inte kan anpassas och som saknar finansiering. Ovanpå dessa kommer de egentliga ändringskostnaderna i miljonklassen.

”Esbo är den största bagaren av hela Finlands kaka och samtidigt på grund av tillväxten en av Finlands mest skuldsatta kommuner”, konstaterar Mäkelä. "Esbos skuld har uppkommit genom investeringar som har byggt upp hela landets internationella konkurrenskraft. Den aktuella vårdreformen skulle beröva Esbo förutsättningarna för fortsatt hållbar tillväxt. Botten skulle falla ur samarbete med staten för att utveckla markanvändningen, boendet och trafiken.”

”En livskraftigt Esbo behövs för att finansiera hela landets basservice nu och ännu om tio år. En vårdreform kan inte granskas isolerad från städernas ekonomi. Nu har man gjort det och därför kan reformen inte genomföras som sådan ", fortsätter Mäkelä.
Esbo har ett betydande behov av balansering av ekonomin även utan social- och hälsovårdsreformen.

”Fullmäktige har nyligen dragit upp riktlinjer för omfattande åtgärder inom programmet En ekonomiskt hållbar stad”, påpekar Mäkelä. ”Dessa åtgärder är fortfarande också socialt hållbara. Den aktuella vårdreformen skulle tvinga staden till massiva ytterligare besparingar. I praktiken innebär detta nedskärningar i småbarnspedagogiken och undervisningen samt i investeringarna för daghems- och skollokaler.”