Högsta förvaltningsdomstolen prövar inte klimatbesvären

Frågan gällde om statsrådets beslut var överklagbart, det vill säga om det överhuvudtaget var möjligt att anföra besvär över beslutet hos en domstol. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde beslutets överklagbarhet i ett klimaträttsligt sammanhang mer omfattande än vanligt men ansåg att de avgöranden av statsrådet som ingår i klimatårsberättelsen inte i detta skede innehåller överklagbara förvaltningsbeslut.

Statsrådet gav sin klimatårsberättelse enligt klimatlagen till riksdagen i oktober 2022. I årsberättelsen dryftades inte separat behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå målen i klimatlagen.

Finlands naturskyddsförbund r.f. och Greenpeace Norden anförde besvär över beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. Enligt föreningarna är behovet av ytterligare åtgärder uppenbart eftersom förhandsinformationen från Statistikcentralen i juni 2022 visar att markanvändningssektorn år 2021 för första gången från att ha varit en sänka förvandlades till en utsläppskälla. Det att bedömningen saknas i klimatårsberättelsen visar enligt föreningarna att statsrådet de facto har beslutat att ytterligare åtgärder inte är behövliga och att statsrådet inte ändrar den tidigare godkända klimatplanen för markanvändningssektorn.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att klimatförändringen enligt bästa vetenskapliga rön är en ödesfråga för mänskligheten och hotar nuvarande och kommande generationers livsvillkor på jorden om inte snabba och effektiva åtgärder vidtas. Att skjuta upp åtgärderna flyttar ansvaret på framtiden och försvårar uppnåendet av Parisavtalets målsättning att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Det primära ansvaret att uppfylla internationella förpliktelser ligger hos de demokratiskt valda politiska beslutsfattarna. Domstolarnas uppgift å sin sida är att via överklaganden säkra att de politiska beslutsfattarnas avgöranden följer lagen och inte hindrar förverkligandet av grundläggande och mänskliga rättigheter.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en domstol kunde pröva lagenligheten i statsrådets beslutsfattande på det sätt föreningarna avser i en sådan situation som uppvisar passivitet där underlåtenhet att fatta beslut i det skedet leder till ett slutresultat som är i strid med klimatlagen, eller att statsrådets faktiska handlingar visar att det inte har för avsikt att fatta beslut om att uppnå de i lagen föreskrivna målen och skyldigheterna inom en tillräckligt snäv tidtabell. Eftersom markanvändningssektorns planeringssystem först samma år lite innan klimatårsberättelsen gavs hade tagits in i klimatlagen och eftersom man börjat bedöma behovet av ytterligare åtgärder kan man inte sluta sig till att statsrådet när det gav klimatårsberättelsen på ett lagstridigt sätt har underlåtit följa målen och skyldigheterna i klimatlagen.

Beslutet gavs efter omröstning. Högsta förvaltningsdomstolens minoritet skulle ha prövat besvären.

Kort referat på svenska HFD 2023:62

KHO 2023:62 (beslutet i sin helhet på finska)